Har tänkt lägga mig strax.

Fast när jag ser på klockan undrar jag lite varför är ju ledig imorgon och kan jobba. Men inser sedan att de kommer hit arbetande karlar som ska gräva upp framsidan av trädgården här hos föräldrarna och då vill man gärna ha fått sin skönhetssömn av framförallt två anledningar.

1) De väsnas nå förjordans så någon längre sovmorgon kan man nog inte hoppas på.

2) Men vill ju se halvdan ut och inte fullstädigt pluffsig ut med håret åt fjorton håll ifall de nu skulle kunna tänka sig att ringa på och de just vid det tillfället valt att skicka fram en snygging.

Alltså sova.

Men först har jag tänkt att jag ska skriva lite om filmen som gick på tv3 idag och som jag alltså såg. State of Play. Den är från 2009.

Det var inte en dålig film men det var väl ingen egentlig wow-effekt på det hela heller. En rätt medioker film med andra ord.

Det var vaken Ben Afflecks eller Russel Crowes bästa roller (Om nu Affleck gjort någon bra roll, meningarna går lite isär på den frågan)

Det handlar i alla fall om en företagskonspiration och ett antal reportrar på en tidning som bli indragna i det hela eftersom en av dem (Crowe) känner politikern som är inblandad (Affleck) och dels för att de ju vill ha ett scoop.

Helen Mirren spelar chefsredaktören. Älskar henne och hon kommer inte alls till sin rätt. Men underhållande var det så här en söndagkväll.

Spännande på sina ställen, men blir aldrig sådär jättespännande så man inte kan sluta titta. Tyvärr.

Den får en slät tre av fem från mig. Lite som en halvjummen kopp kaffe.

Och jag tror att den Brittiska serien som är förlagan till denna från 2003 är bättre. Som när det kommer till så mycket annat. Ska se den vid tillfälle har jag tänkt.

Det är lördagkväll och vissa verkade vara väldigt trötta. Jag ser på mitt favoritprogram TopGear och känner mig lika trött som hon ser ut.

Det är som om jag har tid att sova igen.

Men istället sitter jag och installerar program på datorn så att jag snart har allt det jag behöver. Nästan.

Själv såg jag ut såhär idag. Njuter av att kunna ha håret utsläpt och att orka sminka mig. Och framförallt av att kunna ha vilka kläder jag vill.

Såå det blev en ny dator. En MacBook.

Har varit kär i den hur länge som hellst och velat ha en men alltid snålat ur i sista stund. Men nu är den alltså här i mitt hem och den är min. Hade ju inte mycket till val. Min gamla var det bara en tidsfråga innan den skulle ge upp helt och jag kan inte säga att jag egentligen gav PC någon ärlig chans när vi var och tittade.

Så jag är nöjd.

Nu väntar jag på att klockan ska bli 17. Becca kommer på besök på fika.

Det är kanske sista gången vi ses den här sommaren. Lite tråkigt, eller egentligen mycket tråkigt.

Det betyder att hösten är påväg väldigt fort. Och jag vet egentligen inte vad jag tycker om det.

Ja sitter med min dator i knät. Det är något fel på den.

Med jämna mellanrum stänger den av sig helt utan förvarning.

Enligt en liten symbol vid batteriet är det något fel på just batteriet så pappa tar bort det och jag har elkontakten i kopplad. Det borde alltså fungera tycker vi.

Men så stänger den av sig. Igen.

Vi tittar på varandra, pappa och jag. Ser konfunderade ut och slår på den igen.

Nu har den stängt av sig på samma sätt tre gånger sedan kl18-ish.

Vi googlar nya batterier och googlar fel. Pratar om att kontakta företag om batterier.

Sedan tycker pappa att den känns varm. Min dator har feber.

Vi mäter temperaturen och det ser inte bra ut. Inte alls bra som han uttrycker det.

Antagligen är det fläktarna. Två alternativ:

ett: Fläkten har slutat fungera.

två: Det är damm i fläkten

Så vad gör man nu? Med en dator som inte fungerar som den ska. En trogen följeslagare sedan resan till Dublin. Den köptes då för att jag skulle kunna hålla kontakten med hemmet och för att jag skulle kunna söka jobb när jag då skulle flytta till staden på den gröna ön för en tid.

Har redan haft den inlämnad en gång för samma problem. Det var för två år sedan.

Annars har den fungerat stabilt. Eller i alla fall så stabilt som en dator kan fungera.

Alltså. Lägga mer tid och pengar på min dator. Eller säga adjö och se mig om efter en ny.

Ledig igen. Ser vi ett mönster här? När jag är ledig då bloggar jag.

Nåja så får det vara och så kommer det antaligen att bli.

För en vecka sedan var jag ledig senast. Då var vi på landet. I stugan vid vattnet.

Jag sov länge länge ena dagen och dagen efter gick jag upp och bakade scones.

Hade i hälften vanligt mjöl och hälften grahamsmjöl. Det blev helt sjukt gott (så gott att jag inte hann ta någon bild innan de var uppätna) med hallonmarmelad och ost.

Imorgon ska jag baka nya scones har jag lovat. Gå upp lite tidigare och dra igång ugnen.

Vi badade en hel del som alltid när vi är i sommarstugan.

Tyvärr är det en hel massa musslor i vattnet. Vilket i vanliga fall brukar gå bra men denna gång tampade jag ner på en och skar upp hälen.

Fina pappa plåstrade om och såg till att det var rent och fint och nu håller han kolla på det med jämna mellanrum så att det ska läka bra.

Idag är en sån där dag.

De är inte ofta men ibland kommer de. Och idag är en sådan dag.

Så jag sitter på altanen med ett glas rosé. Pappa har just tänt grillen och jag sitter med hörlurarna i och tittar på ett av mina absoluta favoritprogram Top Gear på min dator.

Om en stund ska jag ringa mormor.

Jag ska jobba imorgon och det betyder att hon kommer att ringa och väcka mig.

Min fina mormor går nämligen upp klockan fyra på morgonen så vid kvart över sex då jag vill vakna har hon varit vaken ett tag.

Min mormor väcker mig på ett ungefär såhär varje morgon:

"God morgon vännen. Nu är du väl trött och så ringer jag och väcker dig. Idag är det regn/sol ute och det kommer bli regn/sol under dagen. Somna inte om nu. Ha det så bra idag".

Och jag mumlar fram något svar med tröttheten värkande i kroppen.

Sedan lägger vi på. Och jag drar mig i 10 minuter till.

Så ringer jag henne dagen innan nästa gång jag ska till jobbet och berättar hur tacksam jag är över att hon ringer och väcker mig och frågar om hon skulle vilja ringa även dagen efter. Det gör hon alltid.

När jag gick på gymnasiet älskade jag Evanescence.

Spelade deras skiva tills den i princip gick sönder.

Och jag dyrkade den här videon. Var nära att tacka ja till att få hennes klänning uppsydd  åt mig för TVÅTUSEN kronor. Och jag försökte linda armarna på samma sätt.

Ville ha långt svart lockigt hår. Hon fick mig att vilja pierca ögonbrynet (vilket jag aldrig gjorde, tack och lov).

Jag ville av hela mitt hjärta vara lika vacker som hon.

För ett par veckor sedan spelade jag skivan igen, hittade den på Spotify.

Och den där låten satte sig på samma sätt som tidigare. Den får mig att rysa genom hela kroppen. Och jag måster erkänna att jag fortfarande älskar videon. Och klänningen är fortfarande lika vacker.

Oj vad jag lät omunter i det senaste blogginlägget.

Men så är det inte alls. Var mest hemskt trött och kanske lite allmänt less på att jag inte orkar göra något när jag kommer hem om dagarna.

Somnar som en sten i soffan varje kväll utan undantag.

För jag är inte alls så missnöjd som jag lät.

Inte ens idag när det evighetsregnade och jag såg ut som en blöt katt kände jag mig vidare missnöjd.

Kanske inte helt glad när det regnade som värst men med förra årets sommarpratare i öronen kan det inte rikitgt vara helt dåligt i alla fall. Och efter regn kommer sol.

Enligt tidningen ska det bli sol både imorgon och på onsdag och på onsdag ska jag se sista Harry Potter filmen. Jag brukar gå på premiärerna i vanliga fall men denna gång var det förhinder. Så det blir onsdagkväll. Popcorn, syster, jag och bio. Måste komma ihåg att packa näsdukar. Är alltid så hemskt blödig när det är slutet på saker.

Hoppas ni har det bra hjärtan!