I helgen var pappa här och hälsade på.

Och lika mycket som jag tycker om när de kommer hit och hälsar på.

Lika illa tycker jag om tomheten som är kvar när det åker hem. Så är det på något sätt. Dubbelsidigt det där.

Hade otroligt trevligt. Och jag tror att vi väckte i alla fall en granne när vi skrattade högt åt Top Gear. (Jo för det var ju inte riktigt så att jag hittade den serien helt av mig själv, av en slump. Nä,nä det var någon som drog ner mig i det fördärvet).

Och i söndags sov jag ihjäl mig i princip. Vi ställde ju om klockan så hon var halv 11 när jag vaknade vilket betyder att jag hade sovit till halv 12 (!) om vi inte ställt om klockan. Vet inte riktigt hur det gick till. Brukar aldrig kunna sova så länge om jag inte varit på krogen kvällen innan.

Och under tiden hade pappa hetsdiskat i köket (utan att jag vaknat) och hävt allting i mitt nya diskställ som han hade köpt till mig under lördagen. Mitt gamla i trä från Ikea har varit trasigt i snart ett halvår. Tar saker med lite större ro än resterande familj tror jag eftersom alla tydligen pratat om att jag inte har ett.

Det blev ett fin fint diskställ från Coop efter att jag ratat alla de i vit plast.

Så min helg var riktigt bra. Bra start på nya veckor med praktik.

Har gått lite utanför min säkerhetszoon kan man säga och är inte hundra hemma på ämnet.

Men det är sjukt kul! Kommer lära mig massor det har jag redan insett.

Men trött blir man. Det vill jag lova. Är inte van vid tidiga mornar och långa arbetsdagar.

Som tur är brukar vara en tidsfråga och en vanesak.

Bild på mitt nya diskställ om någon skulle vilja se. Och ja snodd från min far är bilden också.

Varför ta en ny bild på ett diskställ när det redan finns en som duger alldeles förträffligt.

Alltså hur har jag kunnat missa detta?

Hittade klipper hos Jessica.

Det var bland det roligaste och klockrenaste jag sett. Och gjorde helt klart min kväll.

Igår var lördagen med söndagsångest.

Idag är söndagen utan någon ångest.

Har läst texten till imorgon.

Har städat skafferiet. Och lagt skyddande papper på varje hylla. Slängt de tomma förpackningarna och samlat ihop tomflaskorna i en pappkasse tills pappa kommer nästa helg. Det var inte alls så många som jag trodde att det skulle vara.

Idag är det en sån där riktig höstdag.

Med gula blad, bland brungrå grenar som börjar bli helt bara.

Det är gråa måln som rör sig över himlen. Och det är sju grader ute.

Asfalten är alldeles våt trots att det inte verkar regna.

Det är en dag för tända ljus. Kaffe och film.

Men först måste jag gå till affären och köpa mjölk. För annars blir det inget kaffe.

God morgon.

Det är fredag, för alla ni som liksom jag missat helt att veckan gått.

Nu är reportaget klart. Eller ja, så klart som det kan bli för tillfället.

Ska lämna in det strax. Och hoppas på att det håller.

Hade sådan huvudvärk igår halva dagen. Och alldeles stel i nacken.

Min mor påpekade att det alldeles säkert var stress.

Kan stämma efter den här veckan. Men en hel natts sömn och jag är pigg igen.

Men nog om det.

Nu ska jag ta hand om mitt liv igen. Jag tror att jag ska börja med min lägenhet som har förfallit alldeles.

Det står diskning på schemat. Och att bädda rent.

Sen ska jag ner på stan och fika samt kanske köpa någonting nytt till kvällen.

För ikväll har vi "ja jag är klar med reportaget"-firande/"vi vill bara umgås och ha trevligt"-fest/"det är spelning av Skaburbian så det MÅSTE vi se"-förfest.

Allt i ett kan man säga.

Vilket ska bli så himla trevligt. Längtar redan.

Och medan jag pluggar och skriver.

Så får ni lyssna på den här fantastiska låten.

För att den är så himla bra och den gör i alla fall mig på så otroligt bra humör.

Och för att den får mig att sakna Irland sådär lite, lite i smyg.

Borde egentligen sova.

Men har en hel del kvar att göra.

Reportaget.

Det tar upp all min vakna tid. All min sovande också för den delen.

När jag inte skriver eller eftersöker eller intervjuar. Då ligger jag som i en dvala i soffan och stirrar in i teven. Vilar hjärnan när den är tömd på ord.

Eller så dricker jag kaffe med fina vänner eller äter middag.

Men jag andras och lever reportaget. Pratar om det. Ältar det.

Andas bara för att samla nya ord och meningar.

Skriver och skriver och skriver.

Känner att jag drunknar. Hittar marken och luften igen. Andas.

Tappar bort mig och går vilse. Snubblar på ord. Lindar in mig i meningar.

Blundar hårt och kokar en ny kopp te.

Men jag börjar se en struktur. En tanke.

Ett mönster växer fram lite ändå. Mitt i det där röriga.

Det ska vara inne på fredag. Sen ska jag ta tag i allt.

Ringa. Smsa. Leva.

Jag lovar.

Ge mig bara imorgon.

Ikväll har skrattet bubblat på det där sättet som det bara gör ibland.

Då tre människor inte kan sluta skratta.

En mening. Blir en dialog. Blir ett uttryck.

Och alla tre kiknar av skratt.

Det går inte att förklara för den som inte var där från början. För den blir det aldrig så kul som det är för de tre som var där först.

En av dem landar på golvet och vrider sig och kippar efter luft medan skrattet bara återkommer. En sitter på stolen och skrattar och skrattar och den tredje hamnar på sängen. Kvider av skratt. Håller sig om magen.

Det bubblar verkligen som när man var sådär liten.

När man tyckte att någonting var sådär himla roligt och det var så svårt att bli allvarlig igen.

Till och med när vi borde ha slutat. Då skrattade vi ännu.

"Det är knytis. Ta med din egen dörr"

Mycket kan man säga om den här mannen. Men han har gjort briljant musik.

Den här låten spelar jag om och om igen. Ligger på mitt golv med fötterna uppe på sängen. Nynnar med.

En påminnelse. Ett minne. En tid.

Och nuet.

Just hold on to your friends
There are more than enough
To fight and oppose
Why waste good time
Fighting the people you like
Who would fall defending your name