Egentligen borde jag nog sova nu. Antagligen för länge sedan.

Men jag har städat mitt kök. Diskat och torkat av sprisen och alla diskbänksytor.

Jag köpte ett spislockset idag som jag lagt på plattorna på spisen.

Det blev rätt bra tycker jag.

Så nu sitter jag vid mitt köksbord och bara njuter.

Tycker om att sitta i ett rent kök. Med armbågarna mot bordet och med ett glas hallonvatten och med tyst musik som spelas i bakgrunden.

Medan jag ser hur det ljusnar utanför fönstret trots att himlen är grå av regnmoln.

För stunden är det tyst. Det har slutat regna och åskan har sedan länge dragit förbi.

Snart ska jag sova. Men först ska jag sitta här en stund och filosofera på allt och ingenting.

Längar dock redan till imorgon så det bli nog inte så länge. Dessutom är jag himla trött.

Imorgon ska jag äta lunch med fina Jennifer.

Sedan kommer det mindre roliga arbetet av att packa ihop mina saker i en resväska.

Men även det måste göras ibland.

Och i bakgrunden spelas:

Ibland när regnet öser ner ute och man inte är på det bästa humöret.

Behöver man bara en bra låt, med bra text och en fin vän.

Alla far hem nu.

En efter en packar de ihop sina saker och åker.

Det är lite sorgligt.

Jag har några dagar kvar och strukturerar just nu upp det sista.

Skriver det sista. Lämnar det sista.

Och städar.

Igår var det garderoben och stora rummet som åkte på en ordentlig omgång.

Just nu är det badrumet. Ligger på golvet och gnor. Och gör rent i alla hörn.

Har sorterat kläderna, hängt upp och sett vad som behöver tvättas inför resan hem till mamma och pappa.

Senare ska jag ta tag i disken och torka spis och diskbänk, bord och stolar i köket.

Dammsugning får bli på onsdag. Än kommer det in så mycket grus.

Men snart är det sommarlov.

Det var länge sedan jag bloggade. Alldeles för länge sedan.

Men det har inte funnits tid. Det har skrivits uppsats vilket resulterat i ett läsande som höll i sig till sena nätter och tidiga mornar. Och allt där i mellan.

Men nu är jag tillbaka på spåret igen. Uppsatsen är inlämnad och jag har sovit.

Sovit så att min mentala trötthet har släppt greppet om min hjärna.

Men det betyder att jag inte berättat om de varma dagarna som kom. Jag har inte hunnit skriva om Johnny Depp i 3D och inte heller om min fika på parkbänkarna i centrum.

Iste och bulle. Finaste vännen och prat om allt och ingenting. Det var lite för kallt att sitta ute, i alla fall i skuggan. Så vi jagade solen. Hoppade från parkbänk till parkbänk och dinglade med fötterna. Skrattade högt och förfasade oss. Och pratade. Att det var lite kallt gjorde ingenting.

Och hon hade med sig tidningar.

  Hon hade hittat "Allt i hemmet" på en loppis och hade tänkt på mig. Numret jag fick var septembernumret från 1957 (det året och den månaden som min pappa föddes, det tyckte jag var lite fint)

Den innehöll allt. Men mest inredning. En inredning jag vill ha.

Och då hade den så himla fina reklambilder.

Tack Josefin, du är så himla rar!

Jag pratade med mormor i telefon idag.

Min mormor är en envis dam. En söt, men fantastiskt envis kvinna.

Min fina, fina mormor. Som är en förebild på många sätt.

Och så är hon rolig. Så att man kiknar av skratt. När hon är på det humöret.

Och det var hon idag.

Hon berättade att hon hade suttit ute i solen en stund efter att ha tvättat kläder och städat huset. Och jag längtade dit lite. Till den bruna trallen som bli alldeles varm i solen. Varm och nästan mjuk under bara fötter.

När morfar kom hem från gymmet skulle hon slå på kaffe till dem två. Och jag var i mina tankar i deras kök. Och fick kaffe i små koppar som används i flera år. Sådär underbart slitna så man vet att de sett många kaffebjudningar.

Och vi pratade karlar och pojkar och skillnaden i vad de kallar för pojkar och vad jag menar med pojkar. Det är en ganska stor skillnad kan jag säga.

Och vi pratade om karlar och man fick klaga över dem som en grupp och skämta om hur de aldrig har rätt. Och att vi kvinnor alltid har rätt.

Och hon sa avslutningsvis att en tjej i 84 års åldern, som min mormor är, så har man rätt att sitta och njuta av solen en stund. Och sen skrattade hon. Med mormor-skrattet som man bli alldeles varm i själen när man hör.

Och det har hon ju alldeles rätt i och mer där till men det skulle hon aldrig säga ja till. För hon är envis min mormor och städar huset och rensar ogräs och skulle helst tvätta alla fönstrena själv om hon fick.

Jag längtar hem och bestämde mig där och då för att åka till mormor och morfar och sitta där i en stol på trätrallen i solen och dricka mormors saft.

Alldeles snart när jag kommit hem.

Tar en Alvedon. Mår inte helt igenom bra.

Men japp idag är det just en sådan dag.

En dag då jag vill göra piruetter och dansa mig genom lägenheten.

Då passar denna låt som favorit. Den har gått på repeat.