Hemma. Äntligen!

Dagen började tidigt. Jag var i tid. Kände att jag hade det hela under kontroll, som jag måste eftersom jag redan har panik över flygningen och speciellt efter snön som just nu hindrar så många flyg.

08.50 skulle taxin komma och köra mig till flygplatsen.

Norwegian smsade mig om att jag var välkommen ombord på planet kl 10.15

Allt kändes smålugnt.

Sedan började paniken. Jag stod ute kl 08.50 och väntade på taxin som inte kom. Det tog TVÅ minuter innan jag började panik-ringa till mamma och pappa efter telefonnumret till taxibolaget. Ingen av dem svarade.

Paniken växte.

Tankar på snö och halka på vägarna. Missat flyg. Jul ensam.

Sedan kom taxin 7 min sen.

På vägen till flyget började smsen trilla in. norwegian meddelade att mitt plan var först 20 min sent sedan 30 min sent. Skickade informationen vidare till min syster som ska hämta mig.

Men planet lyfte.

En timmer utsatt tid landade vi på Arlanda.

Då hade min syster väntat på mig på Arlanda en timme.

Men hemresan därifrån var fantastisk.

Vi lyssnade på musik och sjöng högt.

Vi stannade på McDonalds och åt lunch.

Så nu har jag varit hemma ett antal timmar. Har hunnit se film.

Varit och handla inför jul. Ätit middag med hela familjen och sedan myst framför TVn med glögg.

Här mår jag bra.

Det är kallt ute. Och det är vitt.

Vitt av snö och kallt så det gör ont i pannan eftersom jag glömde mössan hemma. Kallt så det gör ont i låren eftersom jag bara har leggings.

Kallt så halsduken fryser till is av ångan man andas ut.

Jag och Jennifer promenerade till Isabelle och Erik för att se Robinson.

Se deras fina lägenhet, eftersom jag aldrig varit dit tidigare.

Och ätit glass. Av tre sorter.

Har inte följt Robinson alls men det var visst final.

Och jag insåg, som alltid när jag ser det där programmet, att de där tävlingarna gör mig stressad. In till själen och nerverna.

Erik skickades efter programmet till Ica att köpa popcorn, chips och dipp.

Och så satt vid vid deras köksbord och spelade kort och pratade.

Vi spelade både Chicago och något jag tror hette ruter sju.

Sedan gick vi hem i det kalla.

Hörde ropen från krogen och det slog mig att idag är det visst lördag.

Fast det känns som en sådan där fantastisk söndag som man har så sällan.

Ska strax lägga mig.

Nu när jag tinat upp med datorn i knät.

På riktigt kanske det finaste jag sett någonsin.

Älskar dem.

Vill se ut så där i svart klänning, röda läppar och hatt. Snart.

Att Joseph Gordon-Levitt dessutom är sjukt snygg och dessutom bär hatt!

Ja det skadar ju inte.

Hatt är nog förresten det snyggaste jag vet på män.

Förutsatt att de bär upp den rätt.

Sista föreläsningen idag. Och jag försov mig imorse.

Trots två väckarklockor, där en låg på andra sidan rummet, och en fantastisk Jennifer som smsade mig ett antal gånger.

Men noll vaknande alltså.

Vi började kl 10. Jag vaknade kl 10. Jag var i skolan tjugo över.

Osminkad. Oäten. Opigg.

Hela dagen blir verkligen konstig när man försover sig.

Ingenting stämmer riktigt och kroppen vaknar aldrig riktigt till.

Imorse vid frukostbordet. (eller var det igår vid kvällsfikan kanske?)

Pratade jag och Arvid om migrän.

Jag har det ibland och vi kom fram till att han nog aldrig haft migrän.

Strax efter lunch idag började det flimra på vänster sida av ögat och migränen var ett faktum.

Det är ju tur att det inte var jag av oss två som hade lektion idag.

Gårdagen spenderades i sann söndagsanda. Inte blev det dammsugning som planerat, men film.

Sedan begav jag mig hem till rara Josefin som stod och gjorde chokladbollar samtidigt som en paj gräddades i ugnen, när jag öppnade dörren.

Fröken skämmer bort mig fullständigt.

Tanken var nog att vi skulle julpyssla.

Men det slutade med att vi fikade. Löste musikkrysset.

Lyssnade på musik.

Pratade, pratade, pratade.

Som alltid när man har trevligt gick tiden fort. Alldeles för fort.

Tyckte inte vi hann igenom allt vi ville prata om. Klockan blev sen.

Orden vill inte ta slut.

Men så klockan 4 insåg vi att om det överhuvudtaget skulle bli att gå upp dagen efter så fick det bli godnatt.

Jag skulle dessutom till läkaren vid kl 10.

Men det var mysigt. Som alltid hemma hos fina Josefin.

En av de platser jag trivs bäst på.

Där jag inte behöver tänka på världen runt omkring.

Bara krypa upp i hennes soffa, vara jag och njuta av att prata med en människa som kommer från en så annorlunda bakgrund, med andra erfarenheter, men som ändå är så lik i hur vi är och vad vi tycker.

Kanske den ultimata avslutningen på helgen.

Fantastiskt trevlig kväll. Började på Nodo.

Men ett trevligt gäng människor och ett glas vin. Som blev två. Som blev tre.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Om spinning. Om statskunskap och om människor och ämnen i allmänhet.

Sedan blev sju till tre.

Jag och två av mina favoriter. Vi fortsatte.

Pratade om allt. Skrattade. Skämtade.

Och var kanske på sina ställen politiskt inkorrekta.

Länge pratade vi.

Utan att titta på klockan och snart var klockan sen och vi bröt upp.

En kall promenad senare sitter jag här vid mitt köksbord med ett kopp te och ett leende.

Teet för värmen innan jag ska krypa i säng.

Under mina varma duntäcken (jo för jag har två).

För att sedan ta tag i morgondagen bestående av länge uppskjuten dammsugning och eftermiddagsmys med ännu en favorit.

Hoppas er kväll varit lika trevlig som min. Tack fina vänner för ikväll.

Sov så gott hjärtan.