Om och om igen spelas denna låt från min dator.

Älskar låten. ÄLSKAR videon. Älskar stilen.

Älskar allt med den!

Det är lördag. Nog är det lördag?

Jag tycker inte att jag gör annat än sover, äter och jobbar. I princip.

Dagarna rullar på och jag vet inte riktigt vad det är för dag, håller bara koll på datum och tid. Det som avslöjar att det är helg är alla kommentarer om fest som mina vänner sänder ut på Facebook.

Jag orkar inte ta tag i något inte på riktigt. Bara till hälften om ens det. För på jobbet ger jag mitt allt. Så när jag kommer hem är jag lite av ett tomt skal och tröttheten värker. Men jag trivs. Det gör jag verkligen.

På onsdag är jag ledig igen. Då ska jag dona med allt det där. Allt det där som jag trodde att jag hade att göra, men jag inser nu att det inte är så mycket. Jo! Jag ska med syster till vetrinären med lillkatten. Hon ska vaccineras igen.

Och nästa helg då är jag också ledig. Då ska jag se till att någon följer med mig ut och dricker vin eller dansar (både och?) så jag får klä upp mig i fina kläder och sminka mig med röda läppar. Jag saknar det nu när jag jobbar.

Ikväll ska jag äta gott och har redan hällt upp ett glas rosévin.

Slötitta lite på teve om det är något och lägga mig i tid.

Imorgon är det jobb igen. Och jag ska ge mitt allt.

Jag jobbar. Och sovet. Och jobbar. Och sover.

Sedan har jag helg och jag far ner på Cityfestivalen och ser fina Daniel Adams-Ray och jar blir kär i gitarristen, fast han spelar bra på trumman också, i det band han har. Jag tror att han heter Jonathan. Där och då bestämmer jag att om han vill så ska jag föda hans barn. Och då vill jag inte ens ha barn.

(Om du läser, höra av dig!)

Sedan ser vi LoopTroop och jag inser att jag inte passar in i publiken även om jag tycker om musiken.

Och det är under den konserten jag inser hur gammal jag är. När jag ser två småtjejer med sönderfärgade hår. Med ögonbryn helt bortnoppade och ifylda med alldeles för mörk penna. Vars kjolar är som skärp. De drar igenom publiken så uppenbart på jakt efter någon att ligga med. De får napp på två killar en kort stund innan de drar vidare för att, precis som alla de andra killarna på spelningen, lyssnar på LoopTroop.

Och jag mår så dåligt i själen. Vill be dem skaffa sig lite självrespekt. De kommer tacka sig själva vid en senare tidpunkt. Men jag gör det inte.

Sedan är det måndag och jag går tillbaka till jobbet. Tidigt på morgonen. I beiga byxor som tydligen ser ut som chinos men som inte är det och en vinröd tröja.

Och på fredag är det Power Meet i staden. Det kommer raggare och bilar från hela världen. Enligt tv: Världens största raggarträff. (kul!)

Jag ska, förhoppningsvis, ut och äta och sen ska jag, som det ser ut, jobba. Jag klagar inte.

Klarar mig bra utan att gå på raggarträff.

Det om jag ska vara helt ärlig.

Och Arctic monkeys nya skiva är bra.

Men inte så bra som deras första.

Så där söndag igen. Tänk att söndagar fortfarande ger mig en aning ångest trots det faktum att jag har sommarledigt från skolan.

Det är som om det aldrig riktigt släpper.

På onsdag ska jag skriva på kontakt. Vilket betyder att jag kommer att vara kvar i Västerås resten av sommaren. Vilket ska bli ganska skönt.

Det betyder också att mycket av det jag planerat för sommaren kommer att kunna genomföras minus kanske några av de festivaler som jag hade tänkt fara på i norr då jag antagligen kommer att jobba.

Kom just hem från landet. Stugan vid Mälaren och Midsommarfirande.

Det är skönt att vistas där ute ibland. Utan nät, teckning och teve. En andningspaus från livet. Med en bok eller en teveserie och massor med glass.

Midsommar var bra. Mamma hade gjort vegetarisk sill till mig.

Gjort på aubergin.

Det var riktigt gott och vi planerar redan senapsvarianten av den till jul.

Det vankades femkamp som alla år (efter att det dansades kring midsommarstången någonting som jag hoppade). Mamma och jag representerade vår familj eftersom syster gick runt och tog foton och pappa hjälpte till vid en station. Det gick så bra att jag fick pris. Något som inte hänt sedan jag var liten och man liksom tävlade på en annan nivå.

Bilder kommer senare.

Hittade denna gamla goding på Spotify. Har allid haft en viss kärlek till den här låten. Sen jag hittade den på någon blandskiva jag hade.

Detta kommer bli ett hyllningsinlägg. Till sjukvårdupplysningen.

Igår cyklade jag till och från mormor och morfar. Hade varit där och umgåts med dem ett par timmar. När jag kom hem hade jag svårt att andas vilket inte är helt konstigt eftersom jag har ansträngningsastma.

Med andningssvårigheterna ville som inte ge med sig. Det kändes som en klump i bröstet och det började smaka som när man springer fort fort fast man egentligen är överslut redan. Inhalatorn var helt slut. Och inget nytt recept hade jag.

Min vårdcentral var dessutom stängd, sen 30 min tillbaka, och öppnar inte förrän på måndag.

Så efter många om och men så ringde jag sjukvårdsupplysningen i ren chansning.

Fick prata med jorden gulligast sköterska som först ville boka in mig på en akuttid så jag skulle få andas in där. Men eftersom jag inte skulle kunna få en tid förrän väldigt mycket senare tackade jag nej och sa att jag nog skulle klara mig till dagen efter bara jag kunde få ett recept på en ny inhaltor.

Något som inte kunde ordnas på kvällen men att det nog skulle gå dagen efter.

Och så nu för kanske en halvtimme sedan ringde hon upp igen för att få lite mer information om den inhaltorn jag har. Sedan skulle hon ge allt vidare till en läkare som ska titta på det efter lunch.

Förhoppningsvis har jag alltså ett recept till eftermiddagen och ska direkt då åka till Apoteket.

Det var inte helt kul vare sig igår kväll eller inatt då jag inte kunnat sova riktigt.

Men sjukvårdsupplysningen ska ha en stjärna i himlen och ett stort tack som ordnat det här åt mig.

I princip en vecka hemma hos föräldrarna. Och jag är dålig på att blogga.

Har mest legat ute i solen och latat mig sen jag kom hem.

Handlat mat och ätit har det också blivit.

I söndags var jag och lillasyster på en krog i stan och såg Movits!

Jag var helt genom svettig och hade himla ont i fötterna efter allt hoppande. Men oj va de var bra!

Helt fantastiskt galet bra var de till och med.

Bilder från fredagen:

Imorse började jag.

kl 07.55 gick bussen.

Jag sov. Och åt frukost och sov igen.

Ett par timmar senare. Umeå.

I 20 min. En macka, två Kexchoklad och en Mer-dricka nedpackad senare satt jag återigen på bussen med samma siffra men med annan busschafför och annan ort som slutdestination. Sundsvall.

Men innan dess diverse städer. Jag sov för det mesta och lyssnade på P3 dokumentär. Och åt min macka (lunch) och min kexchoklad (mot åksjuka).

Ytterligare ett antal timmar senare rusade jag mot spår tre.

X2000 mot Uppsala.

Inte för att jag är därifrån. Nej inte alls. Utan för att där ska jag kliva på ytterligare en buss och fara hem till mamma och pappa.

Pappa ska hämta mig på stationen har han lovat och jag har en tung väska som jag släpat på så det är lika bra det.

Och jag vill ha mat när jag kommer hem! Smörgås fungerar bra. Kanske lite oliver som det finns.

Och en cider eller en kall öl.

Det är vad jag vill ha.

Men först X2000. Internet och el. Dator. Vatten och kaffe och frukt.

Kanske ska jag se min "nya" favorit serie; Pushing Daisies.

Jag har några avsnitt kvar på säsong ett.

Vad har ni för er idag?