Tror jag visst det är man säger nu. Sådär fyra dagar efter jul.

Jag har ganska nyss kommit hem till min lägenhet igen efter fem dagar hos mamma och pappa.

Under de fem dagarna har jag suttit vid datorn kanske en minut.

Hela vistelsen planerades noga innan jag for hem för att hinna med allt.

På mitt instagram såg de här dagarna ut såhär:

Vår julgran såg ut såhär i år. De färgade små lamporna syns inte på bilden och inte alla kulor heller.

Matbordet innan alla hade varit och hämtat mat.

Daizy myste ofta under julgranen. Ser allt med syns inte. Ligger man på pedistalen blir man attack-kramad och pussad. Det var något hon lärde sig snabbt och som min syster ger bildbevis på.

Överlag blev det en hel del bilder på Daizy. För hon är ju kanske den sötaste katten i världen och dessutom blir hon så himla bra på bild.

På juldagen for jag, Millis, pappa och farmor till faster och hennes man. Mamma blev hemma eftersom hela familjen, förutom jag, gått igenom en förkylning och just då var det mammas tur. Det här är i bilden just innan vi hämtat upp farmor.

På juldagen var vi hos mormor och morfar för lunch. Jag, pappa och morfar smet iväg ett par timmar för att gå på Bandy. Derby mellan VSK och Tillberga. En ny tradition pappa och jag startade förra året.

Vi fick gröna tröjor och VSK vann. Sedan for vi tillbaka till mormor för kaffe och fika bröd och jag fick låna en bok om VSK av morfar och fick en liten porslinskatt av mamma.

Sedan är det några julklappar. En kokbok av mamma och pappa. En bok som familjen tyckte passade mig av mormor och morfar och en chokladask från farmor. Övriga presenter blir det bilder på sen.

Och idag flög jag hem. Vi var tidiga till Arlands och mamma bjöd på fika. Sociala klubben kallade Millis oss eftersom vi alla satt med telefonen. Pappa var hemma eftersom han skulle hålla i ett spinningpass.

Förutom allt detta har jag dessutom varit på julaftonspinning. Jag har snabbfikat med Jonas. Vilket var exakt lika trevligt som det alltid är även om det var lite kort.

På juldagen var jag ute och drack öl med Rebecca hennes syster och en hel massa andra trevliga människor. Med samtal om sociala medier, skidor i alperna och Baileys blandat med citron.

Hann också med en snabbfika med Rebecca idag just innan jag for till Arlanda och bytte julklappar.

Och vi har spelat spel. Vilket också är en familjetradition.

På det hela taget en intensiv med himla härlig jultid hemma.

Imorgon är det tillbaka till vardagen igen.

Men först ska jag dricka mitt te och ta en chokladbit. Krypa upp under filten och sen göra mig i ordning för sömn.

För ett par veckor sedan köpte jag två fönsterlampor från Clas Ohlsson.

Bollar. Antagligen väldigt juliga och helt klart gjorde för att komplettera den övriga julpyntandet.

Men jag tycker att de är så fina att de kanske får hänga kvar längre.

Har inte bestämt mig ännu.

Det tog i alla fall ett antal veckor men nu hängder de där. Bredvid varandra. I fönstret som balkongdörren har.

Det synd inte så bra på bilder hur fina de är.

Men fina. Det är de.

I övrigt har jag tvättat. Städat och pysslat med hemligheter.

Eftersom det är jul snart hör det till och är ingenting jag kan berätta om.

Det känns inte alls som att det är julafton om bara två dagar. Och jag undrar hur det kan komma sig.

Kanske är det för att snön dröjde så länge. Eller att jag inte alls lyssnat på så mycket julmusik som jag brukar.

Men antaligen är det för att månaden har gått så himla fort.

Min mamma är på besök!

Så himla trevligt.

Hon kom och hämtade mig efter praktiken.

Sedan for vi runt i massor med affärer för att hitta en matta. Men det blev ingen alls. Ska titta på Ikea.

Istället fyllde hon min kyl och frys och såg till att jag fick hem C-vitamin i form av blodapelsiner och äpplen.

Sen bjöd jag på Jennifers goda vitlökssoppa som jag tipsat om tidigare. Och den gick verkligen hem.

Sedan åt vi glass i form av Ben and Jerrys Cherry Garcia. För att vi är de enda i familjen som tycker att den är hysteriskt god. Körsbär och choklad. Klart en av de bästa.

Vi lyssnade på musik på min telefon och pratade om artister vi tycker om. Och hur sjukt det är att jag numera älskar den musik mina föräldrar lyssnade på i ungefär samma ålder.

Sedan spelade vi lite julmusik och pratade om ditten och datten. Eller ja det var nog mest jag som pratade som vanligt. Förlåt mamma.

Nu ska vi sova stax. Jag har praktik imorgon igen och mamma far hem efter att ha skjutsas mig dit.

Verkligen en snabbvisit på alla sätt och vis. Men vi ses ju snart igen. På lördag är det ju julafton!

God natt!

Det finns många platser jag vill besöka innan jag dör.

Det är Paris och Moskva och Aten. För att se kultur och historia. För den politiska kopplingen.

Det är Washington DC och Skottland. Det ena för konspirationerna och det politiska i platsen och det andra för det gröna landskapet.

Det är Nya Zeeland efter flera år av Sagan om ringen-nörderi.

Överlag är det många filmer som får mig att vilja resa till olika platser i världen.

Men den plats som jag har bestämt mig för att jag måste till innan jag dör.

Trots att det är hyfsat svårt att ta sig dit.

Och trots att mamma inte alls vill att jag ska dit. Antagligen inte pappa heller.

Vitryssland. Eller Belarus som jag vill säga.

Denna sista diktatur i Europa. Det svarta hålet i Europas stjärnkarta.

Någon sa till mig (eller om jag läste det i någon bok) att om du vill se hur det var i forna Sovjetunionen.

Åk till Vitryssland.

Många i min närhet tittar på mig som om jag vore helt från vettet. Helt oförstående i hur man kan välja en sådan plats.

Jag har velat besöka det här landet sedan jag skrev min uppsats i Statskunskapen. Eller det var nog redan innan dess. När några vänner från den tiden besökte landet.

När de berättade om det styrelseskick som råder och de "äventyr" de varit med om.

Med KGB och annat. Då brann mitt hjärta på ett sätt som de inte brunnit tidigare. För ett land i auktoritärt styre som ingen runt omkring tycks veta om. Som ingen i min närhet tycks bry sig om. En blind fläck. Ett land som ingen ser.

Jag har en tendens att skrika mig blodig om Vitryssland.

Både för de som vill höra men kanske ännu mer för de som inte vill. Vill så gärna sprida kunskapen. Lyfta någons blick. Få någon att reagera med samma kraft som jag själv.

Hittills har det inte gått. Och jag inser att jag kommer behöva ta mig till det landet ensam.

Tills dess fortsätter jag läsa mitt tummade ex av boken Vitryssland: 89 millimeter från Europa

En perfekt dag. En perfekt dag är nog en lördag. Eller någon annan dag när jag är ledig och inte har några måsten.

En dag då jag kan sova precis hur länge jag vill. Då det är så varmt att jag kan ha fönstret öppet och vakna av fåglarna och solen.

Där jag kan äta en lång frukost och se en film i lugn och ro. Antagligen 500 days of summer. Med balkongdörren öppen eftersom jag bara har en franskbalkong och måste sitta inne och äta. Och sedan ta min tid när jag gör mig i ordning. Välja klänning med nogrannhet och sedan ändå landa i en kjol. Med en top i färg. Antagligen gul. Eller grön.

Sedan få ett sms av någon vän som vill ses i stan på en fika.
Att ta på sig ett par ballerinaskor. Kanske för att jag saknar dem nu i vintern när man måste ha kängor och sockor och det är snö ute och allt ser ut som ett julkort. Då saknar man sommarens varma vindar och hur kläderna är så mycket lättare att bära. Många färre lager.

Att sedan sitta på en uteservering med iste och muffin och prata hela dagen. Medan solen lyser och man kan ha solglasögon.

För att sedan bestämma att det bli mat hos Carro på hennes balkong (fast i sommar kanske det blir på Jennifers balkong?) Eftersom jag inte har någon själv smygnjuter jag av andras. Och så dricker vi vin med jordgubbar och Fruktsoda. Så det blir sådär bubbligt och somrigt som det ska vara när det är varmt. Fast man måste ändå ha en filt över axlarna. De dagarna är bäst. När sommaren just är ny och man pratar om förväntningar om vad som komma skall.

När vi sminkar upp oss och byter kläder. Från de ljusa somriga till de svarta och glittriga med stänkt av färg i form av armband och örhängen. Redo att dansa hela natten trots att fötterna kommer värka imorgon.

Och vi dansar redan till partylista nummer tre. För vi lär ha skapat ytterligare en ny till dess med en salig blandning av allt som vi alla tycker om.
Och sjunger. Lite för högt och hellre än bra. Men roligt är det.
Sedan går vi ut när klockan är elva. Och man behöver en jacka fast vi hoppades på att att det skulle gå bra ändå.

Den hängs in i garderoben och med bestämda steg svänger vi höger runt ett hörn. Banar oss fram tills vi hamnar i mitten av golvet. Med glada dansande människor runt omkring och vi skrattar och dansar oseriöst och roligt.

Hoppar och sjunger.

Efter vad som känns som två minuter tänds lamporna och förvåningen är där. Någon rotar fram en telefon i partyväskan. Klockan är två. De stänger och det är dags att gå hem.

Sova.

Vi vandrar hem och pratar om alla de söta pojkarna. Den bra musiken och hur roligt vi haft. Och solen har gått ner men det är väldigt knappt.

Vi somnar alla i samma lägenhet. I sängen, soffan och madrass på golvet. När vi vaknar på morgonen fortsätter vi prata om kvällen som varit. Vilka vi träffat. Hur kul det var att dansa. Och den söta killen vid baren. 

Alltså tänk att jag inte kan följa instruktionerna någon gång under de luckor som är. Inte heller denna gång. För jag råkar ha två favoritböcker.

Den ena, och ja det är helt sant och ja det må anses pretto, är 1984. Den är skrivern av George Orwell. Han har dessutom skrivit boken Animal Farm som också är helt fantastisk, men nu var det inte alls den vi skulle skriva om.
Den handlar i alla fall om hur det skulle vara om vi levde i ett samhälle där staten såg allt. Där vi var övervakade i allt vi gjorde. Alltid. Har försökt att förklara den för människor men som så många andra böcker är det långt bättre om man läser den själv och bildar sig en åsikt. Kanske framförallt när det kommer till böcker som gränsar till politik.

Den andra boken är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
Och det från en tjej som annars mest läser reportageböcker. Men den är så välskriven att det tog mig omkring ett halvår att läsa ut den eftersom jag var tvungen att läsa om långa stycken. Orden var så fanstiska och meningarna var underbara. Jag kände hela boken ett sting av svartsjuka. Jag hade velat skriva den boken. Inte för att den säljer bra utan för att den är skriven så otroligt bra.

De flesta har nog redan läst den men den handlar om en hundraåring (behövde nog inte skriva det egentligen) som bestämmer sig från att sticka från ålderdomshemmet han bor just på den dagen han fyller hundra år. Sedan får man följa honom och hur det går och var han hamnar parallellt som man får läsa om alla de äventyr han varit med om under hela sitt liv. Mycket läsvärd. Skrattade högt, även på offentliga platser vilket gjorde att jag ibland blev lite lätt urstirrad.

Hade tänkt ta bilder på dem men ingen av dem finns här. Båda två är utlånade och jag måste ärligt säga att jag inte är hundra på vem eller vilka som har dem just nu.

Istället tänkte jag bjuda på bilder på mina andra böcker istället. Jag älskar nämligen böcker och har den precis överallt i min lägenhet. I fönstren. Nedanför sängen. I bokhyllan såklart och tidigare hade jag små högar av böcker spridda längs golvet också men de fick försvinna för jag välta dem alltid bara.

Dessutom har jag ungefär tre flyttlådor med böcker hemma hos mamma och pappa.

Jag ligger så väldigt mycket efter i julkalendern. Men jag håller på att skriva ikapp.

Mest är det att jag inte kan välja mellan alltid fint. Det är dessutom som att jag inte finner ro att sätta mig ner framför datorn och skriva.

Men jag ska komma ifatt. Det ska jag verkligen.

Har haft en så himla trevlig dag.

Mycket att göra på praktiken men på eftermiddagen hade vi glöggfika med mycket folk.

Det var himla trevligt och jag drack den första glöggen för i år.

Dessutom är jag glad att jag alltid har någonting att göra. Tycker inte alls om att sitta sysslolös.

Sedan sprang jag till stan och mötte upp Matilda för att fika. Pepparkaksmuffins och kaffe.

Inte fel fast jag borde inte fika så mycket på en dag.

En timme innan stängning sprang Josefin förbi. Och inte nog med det dessutom slog hon sig ner och fikade med oss.

Så himla trevligt var det!

Sedan halkade vi oss hem. För idag är det riktigt halt ute.

Och blåser. Snön håller på att försvinna igen. Lagom till fjärde Advent.

Och även fast jag inte alls tycker om vinter och snö så tycker jag att det är lite synd.

Har nog glömt skriva det förutom i det första inlägget. Den här kalendern har jag fått från Emily Dahls blogg.

Ett fotografi. Det blir nog mer en ett. Det blir ett par.

Nyårsafton förra året. Det var otroligt kallt och pappa hade just haft i väg våra raketer. Vi hade skålat in det nya året och skulle gå in till grannen för att umgås med dem. Träffade fantastisk spännande människor och pratade framtiden.

Den här bilden tror jag är tagen förförra vintern. Det gissar jag mig till utifrån det att jag fortfarande hade jeans då. Bilden är i alla fall tagen av min syster. Det är jag alldeles säker på. Om jag inte minns alldeles fel så skulle vi bara till affären för att handla något oviktigt. Typ mjölk. Men vi har alltid med oss en kamera varje gång det händer. Fråga mig inte varför men så är det. Det var riktigt kallt och jag var inte riktigt gjord för att vara med på en bild. Inte den dagen. Men av någon anledning älskar jag den mer än många andra bilder

Ganska ofta ställer jag upp som "modell" hemma när min syster vill ta kort. Så även denna gång. Har en hel mapp men bra och mindre bra bilder från den eftermiddagen. Det här är en av de bättre. Men det var en helt sanslöst kul eftermiddag.

Men absoluta alla kategorier bästa bild. Jag älskar den. (Ledsen Carro du får leva med att vara med på den). Jag vet inte om det är fusk att inte vara ensam på bilden men nu bestämmer jag att det inte är det. Det är dessuotm Carro som har tagit bilden. Den är tagen just efter att vi gjort i ordning oss och dykt upp hos Matilda. Just innan alla andra trillade in, på det som var årets Husfest. Och ja det var precis så roligt och alldeles galet som det låter. Tröjan jag har på mig är dessutom helt fantastisk. Och Carro är ju underbart snygg som hon alltid är.