Vi var i skolan. Vi gjorde det vi kunde.

Sen gav vi upp.

Gick till stan och tittade på när Jennifer fick håret klippt.

Och jag ville också klippa mig. Jag älskar att gå till frisören.

Älskar att få håret tvättat, klippt och fixar.

Jag tycker om när de stylar det med produkter som luktar sådär gott som inte produkterna man har hemma riktigt gör.

Om jag gick till frisören så ofta som jag vill skulle jag inte ha något hår kvar och inga pengar heller för den delen.

Sedan gjorde jag pastagratäng. Den goda. För jag ska ha matlåda imorgon.

Sedan kom fina, rara, fantastiska Josefin över på fika.

Fast hon fick middag också. Min pastagratäng.

För man kan inte bara leva på mina cupcakes.

Även om man skulle kunna tro att jag gör lite det just nu.

Hon är fin fröken Josefin. Och jag önskar att jag kunde komma ihåg kameran när hon är här.  Men det gör jag aldrig.

Vi pratade och pratade. Klockan tickade på. Alldeles för fort.

Och jag hade så många ord. Allt blev inte sagt. Som vanligt.

Vi är så olika och lika på samma gång.

Och hon hade ett Omsk-ur

Söndagar brukar inte vara min favoritdag alla kategorier.

Men just denna är ett undantag.

Jag vakna sent, väldigt sent. Efter en sen natt.

Den blev långfrukost med DN. Ägg och skinksmörgås. Och fruktyoghurt med extra päron.

Sedan dammsugning och disken efter bakandet igår.

Såg en film. Revolutionary Road. Ska recensera.

Åt godmiddag. Soppa med champinjoner. Till det favoriten vitlöksbröd.

Sedan dukade jag fram fika. Efter som rara Jennifer skulle komma över.

Det blev de blommiga kopparna med faten som hör till.

Gjorde ovanligt gott kaffe. Med mjölk.

Vi pratade mycket som alltid, om allt mellan himmel och jord.

Såg Solsidan och början av Wallander.

Och självklart spelades det musik. Det hör till.

Vi pratade om nästa vecka och vad som skulle göras.

Allt har jag nu skrivit upp i kalendern. Ordning och redan.

Det bli lättare om man har det klart.

Ska sova snart. Sängen ser väldigt varm ut.

Men inte riktigt än.

Inte tänkte jag vara vaken så här länge. Hade tänkt lägga mig tidigt.

Ingenting blir som jag tänkt mig denna helg.

Men vad gör det så länge man har trevligt?

Ikväll är en sådan kväll då jag har nackvärken från helvetet.

Brukar inte nämna det eftersom det är mer regel än undantag men ikväll är det värre än vanligt. Det är som om någon hänger på mina axlar.

Jag vet att jag nog borde gå till en naprapat men inser också att det inte kommer bli så.

Imorgon är det nog bättre.

Sitter och pratar med syster denna sena timme. Ibland behöver man just det.

Att prata om allt mellan himmel och jord. Med den man står närmast.

Så det är vad jag gör. Och äter en av mina cupcakes.

De blev rätt goda.

  Receptet på själv muffinsen hittade jag från Leila bakar.

Frostingen kommer också från Leila. Men från ett helt annat recept. Som jag inte kan hitta på nätet.

Vill man göra det behöver man:

3dl Florsocker

150g Philadelphiaost

1,5dl Hallon

Rör florsockret och Philadelphian krämligt.

Vänd försiktigt ner hallonen. Bred frostingen på cupcakesen.

Garnera med strössel, blommor eller som jag, silverkulor.

Så här fina blev de när jag var klar:

(Alla bilder är tagna med min mobil eftersom kameran hade slut på batterier)

Så fantastisk passande ändå. Eftersom jag ändå hade tänkt skriva något fint som tack för hjälpen med bloggen.

Syskon. Jag har ett. Camilla. Eller Millis som hon heter för mig.

Fina, fina Millis som har hjärtat av guld.

Som storasyster har jag sett henne växa upp och bli stor.

Något som länge var svårt att förstå. 

För mig var hon sju år länge.

Tror det ändrades på riktigt först förra året när hon flyttade hemifrån.

Vi är så olika. Men så lika ändå.

Jag är fantastiskt stolt över min syster.

Hindren hon har haft i skolan med sin dyslexi.

Ändå tar hon sig igenom alla åren i skolan.

Går ut med riktigt bra betyg från gymnasiet och pluggar nu på universitet.

På andra sidan landet.

Rara, söta, omtänksammaste syster. Jag saknar dig.

Vi ses om en vecka.

Hade tänkt mig en lugnt helg. Hade tänkt baka.

Men jag var visste inte speciellt svårövertalad och det blev fest på kåren i alla fall.

Jag får baka cupcakes imorgon istället.

Tack Josefin för en alldeles fantastiskt trevlig kväll.

Det här hade jag alltså på mig idag:

Köpte en ny kofta igår på Gina Tricot. Klänningen är min favorit som jag haft länge. Köpte den på Indiska. Tyvärr håller den på att falla i bitar. Strumpyxorna av ylleblandning kommer från Lindex. Och den söta klockan runt halsen är ett rea-fynd på BikBok.

Filmen Coraline. Gjord av Henry Selick. Samma man som regisserade Tim Burtons Nightmare before Christmas.

Och man känner lite att det är samma stil, lite samma känsla.

Filmen handlar om Coraline. Som flyttar in i det rosa palatset med sin mamma och pappa. Författare till en trädgårdsbok. Hon känner sig inte sedd och hörd av någon. Inte ens grannpojken som pratar för mycket. Men en dag skickar grannpojken en docka till henne. En dock som är en kopia av henne själv.

Dockan leder henne till en dörr bakom soffan.

En dörr som hon på natten tar sig igenom och hamnar i en annan värld som är precis som hennes verkliga värld. Fast, på ytan, bättre. Där har alla invånader (kopior av de i den verkliga världen t.ex "andra mamman") knappar till ögon.

De vill att hon ska flytta dit. Kravet är: Att hon måste sy knappar till ögon.

Hon backar. Och det är där som saker och ting börjar visa sitt riktiga ansikte.

Coralines röst görs av Dakota Fanning och mamman och "andra mammans" röst görs av Teri Hatcher.

Jag tyckte om filmen. Även om jag fortfarande håller filmerna Nightmare before Christmas och Corps Bride som favoriter.

Men Coraline är fortfarande en film jag rekommenderar. För den är fantastisk.

Och tycker man om de andra nämnda filmerna kommer man tycka om den här, även om tempot känna lite långsammare.

Efter mycket velande över betyg. Får den 4 av 5. Jag tycker kanske inte att den är helt värd en fyra. Den är verkligen värd mer än en tvåa och jag tyckte att en trea var så tråkigt. Så den det blev en fyra i alla fall.