Ligger under mina täcken. Har lätt huvudvärk.

Har slumrat halva kvällen i soffan på grund av den.

Men ska lyssna på ett avsnitt av P3 dokumentär. Ett helt fantastiskt bra program som räddade mina tågresor till och från Göteborg.

Apropå den så märks det att man varit hemma när halva inlägget handlar om mat vilket mitt gjorde insåg jag när jag läste igenom det. Men det är lite så att åka hem. Det finns alltid någonting gott stående framdukat framför en. Min mor och far är fantastiska på det där med att ha saker hemma och på att laga god mat.

Man blir bortskämd redan på så kort tid och det är inte alls lika roligt att laga mat själv.

Men nu ska jag lyssna vidare till det att jag somnar.

Sov så gott hjärtan!

Först spenderade jag några dagar med den här fröken.

Rebecca. Finast i världen och med de två sinnesjuka drinkar vi råkade beställa.

Men trevligt hade vi den kvällen och roligt. Jag hade lika trevligt alla dagarna jag var där och hälsade på. Vi åt färska räkor på rostat bröd, var på krogen och dansade, fikade och hade det allmänt trevligt. Och de hade söta pingviner och sälar i en park, som jag inte tog kort på. (Becca du måste skicka bilderna från dagarna i Göteborg!)

Sedan for jag hem till mamma och pappa där snödropparna och krokus redan hade börjat blomma. Jag hann med mycket under två dagar, åt lunch hos mormor och morfar. Åt lunch med mamma och letade födelsedagspresent. Köpte nya ljushållare och ny kjol på secondhand. Fick den mat jag önskade. Och så fikade med fina Jonas. Det var nästan ett år sedan vi sågs sist räknade vi ut.

På torsdagen kom så födelsedagsbarnet hem. Och nog blev hon förvånad. Och söt var hon. Bland det första vi gjorde var att se film. Som vanligt när vi är hemma.

På födelsedagen gjorde jag rätt sen godfrukost till oss båda och vi åt den framför teven där det visades Top Gear. Vilket gjorde att vi inte kom ner till staden förrän efter lunch vilket inte gjorde något då jag skulle bjuda på fika.

På kvällen dracks det rosa mousserandevin, vi åt födelsedagsmiddag och mös in oss med familjen framför teven efter att syster och jag rusat till affären för att köpa nötter och choklad.

På lördagen kom mormor och morfar på födelsedagsfika. Vi hade bakat chokladtårta och jag hade köpt Macarons i alla färger de hade.

På söndagen var vi hos farmor på fika innan vi åt söndagsmiddag och jag skulle säga hej då, sätta mig på ett flyg och åka hem till min lägenhet.

Jag passade på att pussa ett par extra gånger på familjens katt. Fast jag inte ska egentligen eftersom jag är otroligt allergisk. Men vem kan motstå den här söta hårbollen?

Det var min vecka då jag inte bloggade. Nu är jag tillbaka i verkligheten.

Imorgon är det skola igen.

Ser fram emot att träffa och äta lunch med mina fina hjärtan.

Hoppas ni haft en bra vecka!

Så, anledningen till att jag inte skrivit är för att min syster hade födelsedag i fredags. Och jag åkte hem utan att hon visste att jag skulle det och överraskade henne när hon kom hem. Alltså inget bloggande för att hon inte skulle gissa. Familjen visste men ingen fick tala om det för henne.

Sedan blev helgen raskt uppbokad med fika med delar släkten och firande av olika slag hela helgen.

Bild på fina syster med en av de presenter jag gav henne (Diademet).

Jag har en god anledning till min tystnad.

Den är delvis vald själv men också en del i något annat.

Jag återkommer snart. Det kan jag lova.

Tills dess, hoppas ni har det fantastiskt hjärtan.

Och en video till en fantastisk låt att titta och lyssna på. Det är just nu den som spelas i min bakgrund:

Det dröjde inte länge förrän det kom ytterligare en kortfilm postad. Men denna är så fantastiskt söt. Så jag måste postar den lite fort innan jag lägger mig.

Jag älskar kortfilmer. Jag har tyckt om det ganska länge men nu har jag börjat älska dem. När jag hittar nya fina kan jag titta på dem om och om igen.

Det senaste av mina "fynd" är denna:

Det är inte den första kortfilmen jag lägger upp här och jag inser att det på långa vägar inte är den sista. De är ju fullständigt fantastiska och man ser dem allt för sällan.

Okej så jag tog en paus. Hade skrivit ett blogginlägg där jag talade om att jag skulle få mycket att göra och nog skulle bli tyst till dess att jag kunde andas igen, det skulle ta kanske två veckor gissade jag. Men jag postade det aldrig. Det ligger där sparat som utkast. Jag postade det aldrig eftersom jag känner mig själv. Jag insåg nog när jag hade skrivit det att jag inte skulle ta så lång paus som jag trodde att jag skulle behöva.

Så jag postar nu igen. Efter en hektisk vecka och en helg med vila. Nu är jag tillbaka och kan andas. I alla fall någon dag till. För nog kommer det bli rätt mycket under nästa vecka också. Fram till fredag.

Men jag har ändå hunnit med en del. I onsdags bakade jag cupcakes eftersom Arvid fyllde år och jag hade lovat. De blev dock inte riktigt lika bra som när jag gjorde dem förra gången.

Jag mötte upp fina Emma på stan. För att gaska upp henne och för att prata lite strunt.

Jag har i helgen städat lägenheten.

Okej om vi ska vara ärliga så fick jag städmani. Det betyder att jag har torkat och dammat alla ytor i hela lägenheten. Strukturerat upp hela min garderob inklusive byrå. Dammsugit, torkat golven. Dessutom har jag lagt inslagningspapper i mina lådor för att skydda dem och diskat ut bestickhållarna. Herregud vad jag har pysslat. Jag har bakat schackrutor. 40st för att vara exakt. Och jag har bakat Scones. Jag har tvättat. Och jag har promenderat i det fina vädret som varit hela helgen, tillsammans med den minst lika fina Jennifer. Och pratat om både det ena och det andra.

Och jag såg Melodifestivalen.

Jag har dessutom sovit. Herregud vad jag har sovit.

Så nu är jag ganska redo för veckan som kommer.

Mitt mål är fredag.

I helgen såg jag en film, en film som kanske inte var det bästa jag sett i mitt liv, men med ett citat som jag önskade lite att jag själv hade sagt.

"Whatever happened to chivalry? Does it only exist in 80's movies? I want John Cusack holding a boombox outside my window. I wanna ride off on a lawnmower with Patrick Dempsey. I want Jake from Sixteen Candles waiting outside the church for me. I want Judd Nelson thrusting his fist into the air because he knows he got me. Just once I want my life to be like an 80's movie, preferably one with a really awesome musical number for no apparent reason. But no, no, John Hughes did not direct my life."

Mest för jag har varit hemligt förälskad i John Cusack sen jag såg honom i High Fidelity och Say Anything...

Hans lite töniga sätt. Det mörka håret. De snälla ögonen som fick en att smälta i Say Anything. Och det faktum att den karln sett ut precis likadant genom hela sitt liv. Bara fått en aning mer rynkor. Annars är det som om han inte åldrats en dag över huvudtaget.

Men också att även jag önskar mig precis det. Men man lever inte i en 80-tals film.