Fina vänner som ringer och pratar länge i telefon. Och man saknar så man går i bitar där man sitter på golvet lutad mot köksskåpen eftersom telefonen är döende och sladden inte räcker längre än dit.

Stora snöflingor som dansar runt sig själva och varandra samtidigt som de faller mjukt som dun mot marken. Samtidigt som man lyssnar på den här. Och hur vinden plötsligt tar tag i dem och vildsint slungar dem åt höger där de fortsätter att dansa om än lite snabbare.

Att tända alla värmeljus i hela lägenheten och att krya upp i soffan med en alldeles för stor mugg te som antagligen kommer kallna innan man druckit upp den, men det gör egentligen ingenting, och titta på senaste avsnittet av New girl. Samtidigt som snön piskar mot fönstret lite som regnet gör ibland på hösten.

Att sova i någons armar och vakna av att han stryker en över armen och ryggen. Och man låtsas sova en stund till för att det är alldeles för mysigt för att bryta och sedan få en sådan sjuk rysning i hela kroppen när han stryker undan luggen och lätt pussar en precis vid hårfästet. Och man inte kan låta bli att titta upp och le medan hans ögon skrattar.  

Att sova hemma hos bästa vännen och prata tills solen nästan går upp, om det inte var för att det var vinter och mörkt mest hela tiden, och somna mitt i en mening för att fortsätta prata på exakt samma ställe när man vaknar på morgonen igen.

När ens syster skickar en ett dokument på msn som hon gjort för att hon haft lite tråkigt och bilden stämmer in så himla bra på allt man älskar och man vet att det ändå är hon som känner en bäst i hela världen. Och man saknar så himla, himla mycket. Mer än annars trots att det är så otroligt mycket hela tiden när hon är så långt bort.
 

Människor som brinner mycket för någonting. Oavsett vad det rör sig om. Och man ser hur hela personen strålar och ögonen glittrar, samtidigt som rösten blir sådär stadig eftersom det här är ett ämne som de älskar mer än någonting annat. Oavsett om det är världspolitik, musik eller vilket lag som är bäst i fotboll.

(Klicka på bilderna för att komma till källan)

För ett par veckor sedan köpte jag två fönsterlampor från Clas Ohlsson.

Bollar. Antagligen väldigt juliga och helt klart gjorde för att komplettera den övriga julpyntandet.

Men jag tycker att de är så fina att de kanske får hänga kvar längre.

Har inte bestämt mig ännu.

Det tog i alla fall ett antal veckor men nu hängder de där. Bredvid varandra. I fönstret som balkongdörren har.

Det synd inte så bra på bilder hur fina de är.

Men fina. Det är de.

I övrigt har jag tvättat. Städat och pysslat med hemligheter.

Eftersom det är jul snart hör det till och är ingenting jag kan berätta om.

Det känns inte alls som att det är julafton om bara två dagar. Och jag undrar hur det kan komma sig.

Kanske är det för att snön dröjde så länge. Eller att jag inte alls lyssnat på så mycket julmusik som jag brukar.

Men antaligen är det för att månaden har gått så himla fort.

Alltså tänk att jag inte kan följa instruktionerna någon gång under de luckor som är. Inte heller denna gång. För jag råkar ha två favoritböcker.

Den ena, och ja det är helt sant och ja det må anses pretto, är 1984. Den är skrivern av George Orwell. Han har dessutom skrivit boken Animal Farm som också är helt fantastisk, men nu var det inte alls den vi skulle skriva om.
Den handlar i alla fall om hur det skulle vara om vi levde i ett samhälle där staten såg allt. Där vi var övervakade i allt vi gjorde. Alltid. Har försökt att förklara den för människor men som så många andra böcker är det långt bättre om man läser den själv och bildar sig en åsikt. Kanske framförallt när det kommer till böcker som gränsar till politik.

Den andra boken är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
Och det från en tjej som annars mest läser reportageböcker. Men den är så välskriven att det tog mig omkring ett halvår att läsa ut den eftersom jag var tvungen att läsa om långa stycken. Orden var så fanstiska och meningarna var underbara. Jag kände hela boken ett sting av svartsjuka. Jag hade velat skriva den boken. Inte för att den säljer bra utan för att den är skriven så otroligt bra.

De flesta har nog redan läst den men den handlar om en hundraåring (behövde nog inte skriva det egentligen) som bestämmer sig från att sticka från ålderdomshemmet han bor just på den dagen han fyller hundra år. Sedan får man följa honom och hur det går och var han hamnar parallellt som man får läsa om alla de äventyr han varit med om under hela sitt liv. Mycket läsvärd. Skrattade högt, även på offentliga platser vilket gjorde att jag ibland blev lite lätt urstirrad.

Hade tänkt ta bilder på dem men ingen av dem finns här. Båda två är utlånade och jag måste ärligt säga att jag inte är hundra på vem eller vilka som har dem just nu.

Istället tänkte jag bjuda på bilder på mina andra böcker istället. Jag älskar nämligen böcker och har den precis överallt i min lägenhet. I fönstren. Nedanför sängen. I bokhyllan såklart och tidigare hade jag små högar av böcker spridda längs golvet också men de fick försvinna för jag välta dem alltid bara.

Dessutom har jag ungefär tre flyttlådor med böcker hemma hos mamma och pappa.

I lucka 13 ska vi ska det alltså redovisas vilken favoritsak man har i hemmet.

Och jag varndrade omkring min lägenhet, det tar inte så hemskt mycket  tid eftersom jag har en etta. Och jag såg på alla mina saker och funderade på hur jag i allsin dar ska välja ut en sak som jag tycker om mycket mer än alla andra saker.

Det går inte var min spontana tanke.

Jag tycker om dem allihop.

Men så öppnade jag mitt köksskåp och tittade på mina muggar som jag samlar på.

Och så innan jag hann ångra mig plockade jag ut dem och ställde upp dem på mitt älskade skrivbord (som är min mammas gamla och innan dess har det varit hemma hos min mormor och morfar) framför min fina tavla som jag också har fått av mamma som hon har fått av mormor och som nu på ett sätt har kommit hem.

Jag älskar mina muggar eftersom alla har ett minne. Jag tänkte att jag skulle ta dem lite snabbt.

Mina två muminmuggar som jag önskade mig så hårt fick jag av min mormor och morfar förra året. Jag tänkte nog att de skulle köpa en eftersom de inte är alldeles billiga. Men så när jag öppnade paketet och det var två. Ren glädje! Jag älskar Hattifnattarna och jag har alltid tyckt att min syster är lite som lilla My.

Samma jul fick jag av Rebecca den svarta muggen som står långt bak. Vi brukar byta julklappar varje år och när jag berättade om att jag fått mina muminmuggar var hon alldeles förstörd och sa att jag nog kunde få byta om jag tyckte att det var tråkigt att få ännu en mugg. Men den är så fin och jag dricker te ur den varje helg. Det är min helgmugg skulle man kunna säga. Haha.

De två vita muggarna längst bak har jag sex stycken av. Eller fem för en står hemma hos mamma och pappa. De fick jag i startpaketet från IKEA när jag flyttade hemifrån för första gången och även om jag tycker att det är ganska fula kan jag inte göra mig av med dem just därför.

Den gröna till höger. Den stora med fat köpte jag när jag flyttade från vandrarhemmet till den möblerade lägenheten. Den första av två lägenheter jag haft här uppe. Det var innan jag fick upp mina saker. Jag dricker rätt mycket te och kaffe och insåg det nödvändigt. Den och två tallrikar. Det var det första som flyttade in hos mig förutom mig själv.

Någon vecka senare köpte jag muggarna utan öron som egentligen är tre. För man kan inte ha gäster på te om man inte har något som de kan dricka ur. Det syns visst inte på bilden men de har löv i svart och grönt.

Få se nu vilka har vi kvar? Jo de andra stora muggarna. Med rosor på. Köpte jag på Dollarstore när jag var där med Jennifer för kan det var ett år sen nu? Hon köpte två av samma sort fast med blått i bakgrunden. De är mina standardmuggar numera när mina vänner kommer på besök för då krävs det ofta en hel massa te för att vi ska ha under alla de timmar vi pratar och skrattar.

Den blå och vita muggen men små prickar och blommor på. Den köpte Carro till mig. För att hon tyckte att jag behövde muntras upp. Och det kunde hon ju ha rätt i just då även om fikan och samtalet vi hade sedan var alldeles tillräcklig för att få mig på bra humör. Den är så himla fin men jag har nu nästan luskat ut vad den kostade och det är jag då inte alldeles nöjd med.

Den grönblå som står i den svarta muggen har min mamma och pappa köpt när de var i USA när pappa fyllde 50. Den har en tillhörande sil och lock. Och är köpt i Chinatown om jag inte missminner mig alldeles. När de kom hem från resan överskade jag dem med att ha åkt från Örebro och hem till dem och var alltså gömd i systers rum när de kom hem.

De två små kopparna har även de fat och är egentligen sex stycken. Pappa köpte dem till mig på Myrorna för något år sedan  för en alldeles jättebillig penning eftersom de hade halva priset visade det sig när vi kom dit. De är köpta tillsammans med en tung glasskål som står hemma hos dem och en tekanna i brunt som jag älskar mycket. Dricker inte så ofta ur kopparna utom någon gång när jag haft mamma och pappa på besök men de är så himla fina och någon dag ska jag ha kafferep och då ska jag duka med dem.

Så det var nog alla mina muggar tror jag. Och jag hoppas att det kommer att bli fler med ännu flera minnen.

Varje gång jag dricker ur dem tänker jag på minnet till den muggen och ler.

Mitt mobilskal som jag köpte och nya strumpbyxor i lila fast det syns inte riktigt.

Min nya favoritdricka. Hallonsaft och  kolsyrat vatten. Som Hallonsoda men inte lika söt. Och min biljett till Fenomen en magishow med twist.

En kväll var jag hemma och såg film och åt popcorn. En morgon , innan frosten, var himlen så här vacker och jag var bara tvungen att ta en bild.

Man skulle kunna tro att det är himlen men det är när frosten kom. Och mina hemmagjorda kikärtsbiffar och Tzatziki.

Så, vädret säger att vi kommer ha "sitta inne och se film"-väder i alla fall halva veckan.

Så då tänkte jag att jag kanske skulle ge mina fem favoritfilmer just nu.

Se det som tips eller kuriosa.

Say Anything...

Fina John Cusack. Ser likadan ut idag som han gjorde då. Och vem skulle inte vilja ha en kille, den kille man tycker om, stående utanför sitt fönster med en spelare sträckt ovanför huvudet. Ser den om och om igen. Favoriten bland 80-talsfilmerna.

500 days of summer

Min favorit film av favoritfilmer. Det var kärlek vid första ögonkastet och sedan dess har sountracet spelats om och om igen hemma hos mig. Ska du se en av filmerna jag nämner här så är det den här filmen. Kan inte bestämma mig för vad som är det bästa med den. Älskar helt enkelt allt.

High Fidelity

En av de första filmer jag såg med John Cusack. Och en film med listor är en bra film. I alla fall i min värld. Dessutom en film full med musik och om nördar som brinnar för sin musik, det är inte heller fel.

Le Fabuleux Destin D' Amelie Poulain

Fantastisk, underbar och annorlunda film. Med ett av de mer fantastiska sountracken i världen. En film att se när man vill komma på bättre humör eller bara le lite extra mycket en liten stund. Älskar allt i den. Scenerna. Tanken bakom och handlingen.

Bright star
Filmen om John Keats. Poeten som skrev fantastiska dikter. Eller i alla fall en del av det liv han levde och kärleken han kände och skrev dikten Bright Star om. Underbart vacker och sorglig på samma gång. Lämnar mig aldrig oberörd.

(Vet inte exakt vilka sidorna kommer ifrån. Samlar lite på dem. Men de hittades genom bildsök på google)

Imorse åkte mamma hem. Efter en fantastisk helg här på besök.

Ett par timmar senare promenerade jag genom ett närliggande villa område i den fantastiska höstdagen. Himlen var blå med några få moln och när jag tittade på teperaturen ute vid åtta tiden var det redan tio grader.

Överallt var människor ute och tvättade bilarna eller donade med trädgården. Och jag log för mig själv och mindes min uppväxt. Söndagar med fint väder. Framförallt på hösten. Betydde en sak i min familj. Pyssel i trädgården.

Allt från att räffsa ihop löv som fallit på gräsmatten till att plocka fallfrukt som annars skulle förmultna på marken.

När jag svänger om hörnet känner jag lukten av någon som eldar. Det luktar som när vi grillade korv ute. Så som man ibland gör när man är barn. Att elda utomhus och inte i en kolgrill som den man har på trädgården luktar på ett speciellt sätt. Och korven var alltid en aning godare tillagad på det sättet.

Jag möter människor. Familjer och par. Ute på söndagspromenad.

Jag går förbi en trädgård där en man visslar en glad melodi medan han och, vad jag antar, är frun plockar kvistar på marken.

Och jag tänker att hur mycket jag än är uppväxt med just detta.

Så är jag glad att jag har en lägehet. Där det närmaste jag kommer trädgårdarbete är att plantera de Pelargonplantor som mamma tog med upp.

Hope fades
Into the world of night
Through shadows falling
Out of memory and time
Don't say

We have come now to the end
White shores are calling

You and I will meet again

And you'll be here in my arms
Just sleeping