I lördags var jag till Carro för klassfest.

Det var så himla trevligt. Vi lyssnade på musik. Det blir alltid en salig blandning när alla ska välja men det tycker jag är himla fint för då snöas det inte in på bara en artist eller en slags musik.

Vi åt chips och kex med ost och pratade om allt möjligt bland annat hur praktiken har varit men också Jennifers nya långa hår som är så fantastiskt fint och hur Bella och Erik haft det på sin resa.

Sedan gick vi ut och dansade. För det har vi inte gjort på länge och är bland det roligaste jag vet.

Det var ganska mörkt och jag ville inte ta med blixt för det förstör i princip allt. Min iphone ville inte alls därför och de är hemskt gryniga.

Tre bilder från i lördags när jag var på klassfest. Alla var så himla fina.

De tre bilderna har jag fått av Jennifer. Kommer mer om lördagen vid tillfälle.

Till någon jag tycker så himla mycket om.

Har haft en alldeles underbar helg.

I fredags knatade jag hem efter skolan. Gjorde mig lunch att satt mig att plugga ett par timmar.

Sen kom finaste Josefin över för att lämna lite saker som hade blivit kvar hos henne och så bestämde vi oss för att promenera tillsammans till Matilda. För vi skulle nämligen dit. På middag.

En timme senare ringde det på dörren och det var dags att gå. Jag hade så ont i fötterna efter ett antal dagar med högklackade skor så jag hade min Uggskopior som jag egentligen inte tycker om att ha på mig när jag ska ut och gå men nöden har inte alltid någon lag och med sockor (eller det mina vänner kallar tjocksockor) är det riktigt bekvämt och varmt.

Matilda hade ordnat trerätters. Carro kom också dit. Så alla mina favorittjejer var samlade vid ett och samma bord. Bland annat bjöd Matilda på hemmagjord sushi som var så himla himla god!

Jag åt med tofu och med räkor och så hade hon i gurka och avokado.

Till efterrätt gjorde hon dessutom äppelpaj. Till det drack vi vin. Alltihop var så fantastiskt gott.

Jag och Josefin drack ett alkoholfritt rosévin som var riktigt gott. Har alltid trott att det skulle smaka som saft men det gjorde det ju inte alls.

Och så pratade vi en hel massa och skrattade högt åt roliga kommentarer och berättelser.

Det var himla mysigt och strax efter midnatt promenerade jag och Josefin hem igen. Arm i arm. Och mötte på glada människor som var på väg till en fest eller som redan var där.

Och vi hamnade i samtal med några av dem sådär i farten.

Hamilton är inte en film att se det är en film att överleva.

Det var tanken jag hade i huvudet när jag promenerade hem från bion. Det var inte så mörkt ute fast det var sent på kvällen för snön lös upp en del. Det var nästan öde så jag hann gå igenom hela filmen i huvudet igen.

Hamilton är inte en film att se, det är en film att överleva. Fast ändå på ett bra sätt.

Det var väldigt väl gjord när det kom till scenerna och till skådespelarna och då är jag ändå inte en av dem som tycker mycket om Persbrandt. Det har jag nog aldrig gjort. Dessutom är jag inte heller särskilt förtjust av Pernilla August. Inte vet jag riktigt varför och som statsminister i den här filmen är hon riktigt bra.

Kanske måste revidera min åsikt där.

Filmen var alltså riktigt bra.

Och i scenen när Hamilton springer ifrån prickskytten såg jag vissa likheter med senare James Bond-filmer. Kanske är det så att man tagit viss inspiration?

Det var väldigt snygg på alla sätt och vis. Välarbetad skulle jag säga.

Mitt problem med filmen, och det är nog väldigt individuellt det där, är att jag inte tycker om när man är så rå och brutal i våldscenena. Jag vill inte se när någon bli skjuten för att sen få se hur blodet sprutar i någon slags slow motion. Det gör mig illamående.

Och jag insåg att den skulle vara våldsam. Jag är inte alldeles korkad och jag reagerar inte så ofta på det sättet när det är våld i en film men för mig gick den här över gränsen och jag mådde illa hela vägen hem.

Det kan ha varit att den var så intensiv samtidigt.

Jag hörde någonstans att Jan Guillou var missnöjd med filmen eftersom boken var mer politisk och filmen har förlorat det och istället riktat in sig på våldet (http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article14227946.ab) men jag vet inte om det skulle vara så många som kom och såg den om det var mer politik i den även om jag hade tyckt att det hade kunnar vara intressant. Däremot fick det mig att vilja läsa boken för att se skillnaden.

Vilken är egentligen bättre?

Filmen får i alla fall tre av fem av mig. Trots illamåendet efter.

I lördags hade Matilda födelsedagsfest.

Det var James Bond tema. Vilket betydde att alla kom dit dressade i tänderna.

Vi spelade olika lekar. Några fastnade i hissen som kanske inte är den stabilate i världen och vi fick ringa efter någon som kunde få ut dem.

Sedan gick vi ut och dansade.

Framförallt var alla fantastiskt fina.

Och jag kom äntligen ihåg att ta lite bilder.

Förra torsdagen gjorde jag min sista dag på praktiken.

Det kändes fantastiskt konstigt att inte gå dit i måndags.

Näst sista dagen var jag ute på lunch med alla fina medarbetare jag har haft.

De skulle tacka av mig och ge mig en present.

Att säga hej då till alla kändes väldigt underligt och jag kommer sakna alla.

Vi har haft så himla tokroliga samtal och jag har skrattat mig till ont i magen varje dag.

Jag älskar de kreativa som funnits på min praktikplats oavsett om det varit i jobbet eller någon tokig idé som vi pratat om på fikat eller lunchen.

Som det resebolag vi spånade fram på en lunch och skrattade mycket åt under tiden.

Vid kl 13 i torsdags packade jag ihop alla mina saker och sa hej då till alla. Lovade att vi skulle höras för att lunch, vilket jag verkligen, verkligen vill, och gick ut genom dörren för sista gången som praktikant.

Jag gick direkt för att hämta ut det paket, min julklapp, som mamma och pappa skickade upp.

En vinylspelare. Som nu står på mitt skrivbord och fungerar fin fint.

Så att jag nu kan lyssna på mina skivor.

Nästa köp, förutom fler skivor så klart, är en vintage vinylspelare. Men det får vänta lite.