På väg hem gick jag och funderade på vad jag skulle skriva om dagens ämne.

När jag gick hemifrån tidigare idag hade jag skrivit en mening:

”vad är kärlek?”.

Efter den stod pekaren bara och blinkade.

Det cyniska i mig vill säga att kärlek enbart är något som filmer och musik skapat. Något som egentligen inte finns och som väldigt få kanske tror att de upplever. Men romantikern i mig slåss ganska bra och tankar om den där pirrande känslan som man får när man är kär gör sig påmind. Aldrig mår man så bra som när man är kär i någon.

Kärlek är att inte kunna sluta tänka.

Att få ett leende på läpparna när han kommer på tal.

Att bli sådär larvigt glad när ni ses.

Kärlek är att tycka om någon just som den personen är.

Att aldrig kunna sluta prata om honom med dina vänner.

Kärlek är att veta att du alltid har någon att ringa oavsett om du vill något eller inte.

Kärlek är de små smsen. Den lilla blinkande smileyn på slutet som du inte kunde sluta analysera i början, och pirret i läpparna efter att ni stått länge i kylan och kysst varandra.

Kärlek är den där längtan efter att få sova hos honom. Bara sova. Med hans armar runt dig och värmen från hans kropp så nära. Att veta att när du vaknar på morgonen kommer han fortfarande vara där. Nära och varm.

Kärlek är det där meddelandet du skrivit längst bak i ett block. Inte för att någon ska se. Allra minst Han. Du måste bara få ur dig det.

 ”Jag älskar dig”

Ingenting gör så ont som kärlek. Om den inte är besvarad eller om man förlorar den.

Rent allmänt kan kärleken göra dig tokig. Mentalt störd som vi kallar det.

Den kan få hjärtat att stanna och tårarna att rinna fler nätter än du själv känner är rätt.

Kärlek är känslan av att du aldrig kommer hitta någon annan.

Att du inte vill hitta någon annan.

Citerar en låt i en film:

”Love makes us act like we are fools

Throw our lives away, for one happy day.”

Kärleken är den där låten, som du inser att du aldrig mer kommer kunna lyssna på om han inte vill ha dig. Om han lämnar dig.

I mitt fall är det Adele - Make you feel my love.

Låten som spelades sista gången som Han var här.

Steg upp ovanligt tidigt för att vara mig igår.

Är inte direkt någon morgonmänniska.

Men skulle träffa Emma på busstationen och åka till Luleå.

Vi hade en dag med riktig flyt. Vi hade tänkt åka in till Luleå och sedan åka tillbaka ut till universitetet, Emma skulle köpa ett busskort där. Men när det visade sig att vi åkte förbi det påväg till Luleå hoppade vi av och slapp åka fram och tillbaka med en annan buss.

När vi sedan kom på att vi då hade betalat för mycket för att bara åka till universitetet frågade Emma nästa busschafför om vi kunde få åka på samma biljett in till stan eftersom vi ju hade betalat hela vägen.

De kände sig snälla, så det fick vi.

Sedan spenderades en trevlig dag i Luleå.

Vi letade upp vägen till Emmas praktikplats, vilket gick riktigt bra med tanke på att ingen av oss har något direkt lokalsinne.

Jag handlade lite saker jag velat ha på Lagerhaus.

Det gäller lite att passa på eftersom den butiken inte finns här.

Vi åt en trevlig lunch och satte oss sedan på ett fik och drack kaffe.

När vi sedan bestämde oss för att åka hem. Visade det sig att bussen var sen och att bussvärden skulle ta betalat av alla senare under färden.

Av någon anledning som jag inte vet kom hon aldrig fram till oss och ville ha betalt. Vilket gjorde att vi åkte gratis hem.

Men eftersom pengar bränner i fickan, som det så fint heter, beslutade vi oss för att direkt gör av med dem på bio. Vi traskade in på Bio3an, för att sedan inte kunna bestämma oss för vilken film vi skulle se.

Det blev så att ägaren raskt, skämtande bestämde, efter att ha först försökt sälja in "var inte rädd långa farbrorn" till Emma, att vi skulle se the Tourist och att vi skulle sitta på rad fem,i mitten.

Vi stod och skämtade med honom och tjejen i kassan ett tag men löd hans råd och köpte exakt de biljetterna.

Eftersom han tyckte att vi var så roliga sa han att när vi kom tillbaka någon timme senare för att se filmen skulle han bjuda oss på en stor popcorn och en läsk.

Vilket han gjorde. Tack så mycket.

Med andra ord hade jag en väldigt trevlig dag igår, men roligt och trevligt sällskap.

Men så trött jag var när jag kom hem.

Somnade ganska snabbt i soffan efter att jag avklarat en del som skulle göras med skolan och liknande.

Okej så det blev inget bloggande igår.

Hade tänkt skriva när jag kom hem från den trevliga fikan med Emma.

Men det blev helt enkelt inte så.

Ämnet för dagen blir alltså vad jag åt idag. Vilket kanske det tråkigaste ämnet på listan. Både för er och för mig. Alltså tänker jag att vi raskt och smidigt tar oss genom det. Lite som ett plåster som ska ryckas bort. Så vi kan gå vidare till något annat sen.

Frukost:

Två koppar kaffe, knäckemackor med räkost och avokado. Och ett glas Proviva.

Lunch:

Det blev inte lyxigare än spagetti och köttbullar. Snabb lunch eftersom jag sen skulle iväg till skolan.

Eftermiddagsfika:

Kaffe och två bitar mörkchoklad för jag var så otroligt sötsugen.

Middag:

Det blev Kantarellsoppa och vitlöksbröd. Serverat i den fina rosa skålen på den nya brickan jag inhandlade på Ikea över jul. Med halv åtta hos mig på teven och tända ljus. Det var fantastiskt mysigt.

Puh. Färdiga. Då kan vi ta nästa ämne imorgon. Roligare och kanske intressantare. Man kan hoppas.

Nu ska jag göra en kopp te och krypa upp i soffan framför teven under en filt innan jag ska krypa i säng.

När jag kom hem till min lägenhet igår väntade två fina julkort på mig i brevlådan. Där bland reklam och gamla DN låg de två kuverten med mitt namn på.

Det ena var från Arvid och det andra från Erika.

Båda kuverten innehöll ett foto med en julhälsning.

Det ena på Arvids son och det andra på Erikas dotter.

Nu hänger de på mitt kylskåp.

Sida vid sida hänger de.

William på ena sidan och Olivia på den andra.

Tack för de fantastiskt fina julkorten.

Varje gånger jag går förbi mitt kylskåp kan jag nu stanna upp och le åt dessa två sötingar och deras härliga, glada leenden.

Så var det alltså dags att presentera mina föräldrar. De två individer som skapat mig och som fostrat mig till den jag är. Vet inte hur jag ska lyckas med det i ett inlägg.

Min älskade mamma heter Inger.

Jag har alltid sagt, och står fortfarande fast vid, att hon är den vackraste av alla mammor jag träffat. Finast är hon när hon låter sitt hår vara vågigt, när hennes ögon är markerade just sådär lagom med smink och hon gjort i ordning sig för att gå på middag hos några vänner tillsammans med pappa. Då strålar min mamma.

Vackrast i världen.

Min mor är min bästa vän och den jag ringer till när jag behöver hjälp med något. Hon har alltid svar och om inte så kan vi resonera oss till en lösning.

Min mamma är en curlingmamma. På gott och ont. Mest gott om du frågar mig.

Vi tycker om nästan samma saker min mamma och jag.

Ibland är det skönt att övertala henne på lunch, det är inte svårt och det blir oftast sushi, och sedan sitter vi och pratar alldeles för länge. Tiden flyger iväg och tillslut är vi sena båda två. Och ändå känns det som att jag aldrig hinner prata klart med min mamma. Att jag inte hinner fånga upp allt som hon har att  lära mig. Så jag ringer och vi pratar ännu mer.

Hon är fin min mamma. På alla sätt.

Min kära pappa heter Michael.

 Fast han kallas kort och gott för Micke.

Eller pappi om det är jag eller min syster som vill honom något. 

Min pappa är cool, det säger i alla fall mina vänner. Och nog är han det min pappa. Även fast vi har samma temperament och gillar att diskutera. Eller kanske just därför. Till pappa ringer man när man har tekniska problem. När datorn strular eller telefonen inte vill. Då suckar han. Men han hjälper alltid till. För han vet att jag inte kan något och antagligen kommer ringa honom tio gånger till med panik och inte förstå vad jag ska göra.

I julas startade jag och min pappa en ny tradition, hoppas jag, vi var på Bandy.

Jag den minst sportintresserade människa du kan hitta på denna jord har fallit för en sport.

Så vi lägger det till våra andra små traditioner som vi har jag och min far. Dessa är bland annat: att dricka öl på någon av stadens pubar, där jag pratar hål i huvudet på honom eftersom jag har så många ord och inte vet hur jag ska hinna säga allt och han lyssnar. Och att titta på Top Gear, sittandes på varsin sida av den stora hörnsoffan som mina föräldrar har. Oftast somnar någon av oss, ibland båda två.

När pappa klär upp sig i kostym eller i frack.

När han ska på fest med mamma. När de ska ha fest hemma.

Då är min mamma och pappa de vackraste paret, fixade och matchar sådär rätt.

De glittrar tillsammans min mamma och pappa.

Det och hundra andra saker är mina föräldrar. De två som jag älskar mest av allt.

Hos mina föräldrar. Där är alltid hemma.

Sitter här och funderar på det där med första kärleken.

Är det första pojkvännen? Eller var det han den där söta på lekis?

Killen man satt bredvid och bara ville ha uppmärksamhet av?

För visst var jag "kär" innan jag blev tillsammans med någon.

Det är bara att öppna valfri dagbok från den tiden.

Det står klart och tydligt på sidorna.

Många killar har det blivit under den tiden. För i den åldern är kärleken flyktig. Men just den här killen från lekis, han hölls kvar ett tag.

I alla fall till mellanstadiet då den där söta killen började i parallellklassen.

Den killen som i femman blev ihop med den söta tjejen i min klass. 

Men nu var det ju inte den lilla utsvävning som inlägget skulle handla om utan just den första kärleken.

Och den första jag kan komma ihåg är alltså Niklas. Om man frågar mamma kanske hon skulle säga något annat. Niklas var i alla fall den söta killen som satt bredvid mig på lekis när vi satt i ring. Han med de bruna ögonen och det lockiga håret. Den söta killen som jag så hårt önskade skulle se mig och tycka om mig. Önskade man att bli ihop i den åldern? Nej det kan jag inte minnas, men senare. När vi gick i kanske trean. Då hoppades jag.

Kanske kunde vi hålla handen på rasten?

Fika hemma hos mamma och pappa och dricka saft?

Det hände aldrig kanske jag ska tillägga.

Ibland saknar jag den där kärleken.

Den oskyldiga, rena, enkla (kan man inse såhär i efter hand) och lite naiva kärleken.

Den var fin på sitt sätt.

Hola alla människor Camilla här, lillasyster till den snygga tjejen som äger denna blogg. 

Nu tänkte jag att jag skulle skriva hennes "om mig"-inlägg eftersom att hon skrev ett så gulligt inlägg om mig, som jag nu tänker inspireras lite av. 

Susanna föddes den 29 September 1987 alltså 3,5 år innan mig, så innan jag föddes har jag inga aning om vilka knäppa saker fröken pysslade med.

Numera är hon iallafall en framåt person som alltid är trevlig mot alla, blir alltid lika imponerad när vi är och handlar och hon är trevlig mot personen i kassan på ett sätt som jag aldrig är hur mycket jag än försöker. Det är inte bara trevlig hon är bra på utan det finns så otroligt mycket annat som min syster kan, en av de sakerna är politik, främst i Vitryssland och Ukraina, som hon gulligt knäpp som hon är skrev sin C-uppsats om.

De roligaste jag vet med min syster är att hon är som en pensionär ibland och vad jag baserar de på är att hon är galen i kaffe och punchpraliner och att sötan har två portmonnäer, en för mynt och en för kort och sedlar. 

Min syster har alltid ställt upp för mig även om jag ibland driver henne nära till vansinne med mina frågor om allt. Men hon hon är så klok min syster så de är henne man vänder sig till om de är något.

Skulle kunna fortsätta ett tag till och fylla hennes blogg med fina saker om henne. Men man måste ta sig tid att lära känna henne för att förstå hur fantastisk hon är. 

/Camilla

Min syster gav mig den här listan. Hon ska gå igenom den.

Så ska tydligen även jag efter order.

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick