Det finns många platser jag vill besöka innan jag dör.

Det är Paris och Moskva och Aten. För att se kultur och historia. För den politiska kopplingen.

Det är Washington DC och Skottland. Det ena för konspirationerna och det politiska i platsen och det andra för det gröna landskapet.

Det är Nya Zeeland efter flera år av Sagan om ringen-nörderi.

Överlag är det många filmer som får mig att vilja resa till olika platser i världen.

Men den plats som jag har bestämt mig för att jag måste till innan jag dör.

Trots att det är hyfsat svårt att ta sig dit.

Och trots att mamma inte alls vill att jag ska dit. Antagligen inte pappa heller.

Vitryssland. Eller Belarus som jag vill säga.

Denna sista diktatur i Europa. Det svarta hålet i Europas stjärnkarta.

Någon sa till mig (eller om jag läste det i någon bok) att om du vill se hur det var i forna Sovjetunionen.

Åk till Vitryssland.

Många i min närhet tittar på mig som om jag vore helt från vettet. Helt oförstående i hur man kan välja en sådan plats.

Jag har velat besöka det här landet sedan jag skrev min uppsats i Statskunskapen. Eller det var nog redan innan dess. När några vänner från den tiden besökte landet.

När de berättade om det styrelseskick som råder och de "äventyr" de varit med om.

Med KGB och annat. Då brann mitt hjärta på ett sätt som de inte brunnit tidigare. För ett land i auktoritärt styre som ingen runt omkring tycks veta om. Som ingen i min närhet tycks bry sig om. En blind fläck. Ett land som ingen ser.

Jag har en tendens att skrika mig blodig om Vitryssland.

Både för de som vill höra men kanske ännu mer för de som inte vill. Vill så gärna sprida kunskapen. Lyfta någons blick. Få någon att reagera med samma kraft som jag själv.

Hittills har det inte gått. Och jag inser att jag kommer behöva ta mig till det landet ensam.

Tills dess fortsätter jag läsa mitt tummade ex av boken Vitryssland: 89 millimeter från Europa

En perfekt dag. En perfekt dag är nog en lördag. Eller någon annan dag när jag är ledig och inte har några måsten.

En dag då jag kan sova precis hur länge jag vill. Då det är så varmt att jag kan ha fönstret öppet och vakna av fåglarna och solen.

Där jag kan äta en lång frukost och se en film i lugn och ro. Antagligen 500 days of summer. Med balkongdörren öppen eftersom jag bara har en franskbalkong och måste sitta inne och äta. Och sedan ta min tid när jag gör mig i ordning. Välja klänning med nogrannhet och sedan ändå landa i en kjol. Med en top i färg. Antagligen gul. Eller grön.

Sedan få ett sms av någon vän som vill ses i stan på en fika.
Att ta på sig ett par ballerinaskor. Kanske för att jag saknar dem nu i vintern när man måste ha kängor och sockor och det är snö ute och allt ser ut som ett julkort. Då saknar man sommarens varma vindar och hur kläderna är så mycket lättare att bära. Många färre lager.

Att sedan sitta på en uteservering med iste och muffin och prata hela dagen. Medan solen lyser och man kan ha solglasögon.

För att sedan bestämma att det bli mat hos Carro på hennes balkong (fast i sommar kanske det blir på Jennifers balkong?) Eftersom jag inte har någon själv smygnjuter jag av andras. Och så dricker vi vin med jordgubbar och Fruktsoda. Så det blir sådär bubbligt och somrigt som det ska vara när det är varmt. Fast man måste ändå ha en filt över axlarna. De dagarna är bäst. När sommaren just är ny och man pratar om förväntningar om vad som komma skall.

När vi sminkar upp oss och byter kläder. Från de ljusa somriga till de svarta och glittriga med stänkt av färg i form av armband och örhängen. Redo att dansa hela natten trots att fötterna kommer värka imorgon.

Och vi dansar redan till partylista nummer tre. För vi lär ha skapat ytterligare en ny till dess med en salig blandning av allt som vi alla tycker om.
Och sjunger. Lite för högt och hellre än bra. Men roligt är det.
Sedan går vi ut när klockan är elva. Och man behöver en jacka fast vi hoppades på att att det skulle gå bra ändå.

Den hängs in i garderoben och med bestämda steg svänger vi höger runt ett hörn. Banar oss fram tills vi hamnar i mitten av golvet. Med glada dansande människor runt omkring och vi skrattar och dansar oseriöst och roligt.

Hoppar och sjunger.

Efter vad som känns som två minuter tänds lamporna och förvåningen är där. Någon rotar fram en telefon i partyväskan. Klockan är två. De stänger och det är dags att gå hem.

Sova.

Vi vandrar hem och pratar om alla de söta pojkarna. Den bra musiken och hur roligt vi haft. Och solen har gått ner men det är väldigt knappt.

Vi somnar alla i samma lägenhet. I sängen, soffan och madrass på golvet. När vi vaknar på morgonen fortsätter vi prata om kvällen som varit. Vilka vi träffat. Hur kul det var att dansa. Och den söta killen vid baren. 

Alltså tänk att jag inte kan följa instruktionerna någon gång under de luckor som är. Inte heller denna gång. För jag råkar ha två favoritböcker.

Den ena, och ja det är helt sant och ja det må anses pretto, är 1984. Den är skrivern av George Orwell. Han har dessutom skrivit boken Animal Farm som också är helt fantastisk, men nu var det inte alls den vi skulle skriva om.
Den handlar i alla fall om hur det skulle vara om vi levde i ett samhälle där staten såg allt. Där vi var övervakade i allt vi gjorde. Alltid. Har försökt att förklara den för människor men som så många andra böcker är det långt bättre om man läser den själv och bildar sig en åsikt. Kanske framförallt när det kommer till böcker som gränsar till politik.

Den andra boken är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
Och det från en tjej som annars mest läser reportageböcker. Men den är så välskriven att det tog mig omkring ett halvår att läsa ut den eftersom jag var tvungen att läsa om långa stycken. Orden var så fanstiska och meningarna var underbara. Jag kände hela boken ett sting av svartsjuka. Jag hade velat skriva den boken. Inte för att den säljer bra utan för att den är skriven så otroligt bra.

De flesta har nog redan läst den men den handlar om en hundraåring (behövde nog inte skriva det egentligen) som bestämmer sig från att sticka från ålderdomshemmet han bor just på den dagen han fyller hundra år. Sedan får man följa honom och hur det går och var han hamnar parallellt som man får läsa om alla de äventyr han varit med om under hela sitt liv. Mycket läsvärd. Skrattade högt, även på offentliga platser vilket gjorde att jag ibland blev lite lätt urstirrad.

Hade tänkt ta bilder på dem men ingen av dem finns här. Båda två är utlånade och jag måste ärligt säga att jag inte är hundra på vem eller vilka som har dem just nu.

Istället tänkte jag bjuda på bilder på mina andra böcker istället. Jag älskar nämligen böcker och har den precis överallt i min lägenhet. I fönstren. Nedanför sängen. I bokhyllan såklart och tidigare hade jag små högar av böcker spridda längs golvet också men de fick försvinna för jag välta dem alltid bara.

Dessutom har jag ungefär tre flyttlådor med böcker hemma hos mamma och pappa.

Har nog glömt skriva det förutom i det första inlägget. Den här kalendern har jag fått från Emily Dahls blogg.

Ett fotografi. Det blir nog mer en ett. Det blir ett par.

Nyårsafton förra året. Det var otroligt kallt och pappa hade just haft i väg våra raketer. Vi hade skålat in det nya året och skulle gå in till grannen för att umgås med dem. Träffade fantastisk spännande människor och pratade framtiden.

Den här bilden tror jag är tagen förförra vintern. Det gissar jag mig till utifrån det att jag fortfarande hade jeans då. Bilden är i alla fall tagen av min syster. Det är jag alldeles säker på. Om jag inte minns alldeles fel så skulle vi bara till affären för att handla något oviktigt. Typ mjölk. Men vi har alltid med oss en kamera varje gång det händer. Fråga mig inte varför men så är det. Det var riktigt kallt och jag var inte riktigt gjord för att vara med på en bild. Inte den dagen. Men av någon anledning älskar jag den mer än många andra bilder

Ganska ofta ställer jag upp som "modell" hemma när min syster vill ta kort. Så även denna gång. Har en hel mapp men bra och mindre bra bilder från den eftermiddagen. Det här är en av de bättre. Men det var en helt sanslöst kul eftermiddag.

Men absoluta alla kategorier bästa bild. Jag älskar den. (Ledsen Carro du får leva med att vara med på den). Jag vet inte om det är fusk att inte vara ensam på bilden men nu bestämmer jag att det inte är det. Det är dessuotm Carro som har tagit bilden. Den är tagen just efter att vi gjort i ordning oss och dykt upp hos Matilda. Just innan alla andra trillade in, på det som var årets Husfest. Och ja det var precis så roligt och alldeles galet som det låter. Tröjan jag har på mig är dessutom helt fantastisk. Och Carro är ju underbart snygg som hon alltid är.

I lucka 13 ska vi ska det alltså redovisas vilken favoritsak man har i hemmet.

Och jag varndrade omkring min lägenhet, det tar inte så hemskt mycket  tid eftersom jag har en etta. Och jag såg på alla mina saker och funderade på hur jag i allsin dar ska välja ut en sak som jag tycker om mycket mer än alla andra saker.

Det går inte var min spontana tanke.

Jag tycker om dem allihop.

Men så öppnade jag mitt köksskåp och tittade på mina muggar som jag samlar på.

Och så innan jag hann ångra mig plockade jag ut dem och ställde upp dem på mitt älskade skrivbord (som är min mammas gamla och innan dess har det varit hemma hos min mormor och morfar) framför min fina tavla som jag också har fått av mamma som hon har fått av mormor och som nu på ett sätt har kommit hem.

Jag älskar mina muggar eftersom alla har ett minne. Jag tänkte att jag skulle ta dem lite snabbt.

Mina två muminmuggar som jag önskade mig så hårt fick jag av min mormor och morfar förra året. Jag tänkte nog att de skulle köpa en eftersom de inte är alldeles billiga. Men så när jag öppnade paketet och det var två. Ren glädje! Jag älskar Hattifnattarna och jag har alltid tyckt att min syster är lite som lilla My.

Samma jul fick jag av Rebecca den svarta muggen som står långt bak. Vi brukar byta julklappar varje år och när jag berättade om att jag fått mina muminmuggar var hon alldeles förstörd och sa att jag nog kunde få byta om jag tyckte att det var tråkigt att få ännu en mugg. Men den är så fin och jag dricker te ur den varje helg. Det är min helgmugg skulle man kunna säga. Haha.

De två vita muggarna längst bak har jag sex stycken av. Eller fem för en står hemma hos mamma och pappa. De fick jag i startpaketet från IKEA när jag flyttade hemifrån för första gången och även om jag tycker att det är ganska fula kan jag inte göra mig av med dem just därför.

Den gröna till höger. Den stora med fat köpte jag när jag flyttade från vandrarhemmet till den möblerade lägenheten. Den första av två lägenheter jag haft här uppe. Det var innan jag fick upp mina saker. Jag dricker rätt mycket te och kaffe och insåg det nödvändigt. Den och två tallrikar. Det var det första som flyttade in hos mig förutom mig själv.

Någon vecka senare köpte jag muggarna utan öron som egentligen är tre. För man kan inte ha gäster på te om man inte har något som de kan dricka ur. Det syns visst inte på bilden men de har löv i svart och grönt.

Få se nu vilka har vi kvar? Jo de andra stora muggarna. Med rosor på. Köpte jag på Dollarstore när jag var där med Jennifer för kan det var ett år sen nu? Hon köpte två av samma sort fast med blått i bakgrunden. De är mina standardmuggar numera när mina vänner kommer på besök för då krävs det ofta en hel massa te för att vi ska ha under alla de timmar vi pratar och skrattar.

Den blå och vita muggen men små prickar och blommor på. Den köpte Carro till mig. För att hon tyckte att jag behövde muntras upp. Och det kunde hon ju ha rätt i just då även om fikan och samtalet vi hade sedan var alldeles tillräcklig för att få mig på bra humör. Den är så himla fin men jag har nu nästan luskat ut vad den kostade och det är jag då inte alldeles nöjd med.

Den grönblå som står i den svarta muggen har min mamma och pappa köpt när de var i USA när pappa fyllde 50. Den har en tillhörande sil och lock. Och är köpt i Chinatown om jag inte missminner mig alldeles. När de kom hem från resan överskade jag dem med att ha åkt från Örebro och hem till dem och var alltså gömd i systers rum när de kom hem.

De två små kopparna har även de fat och är egentligen sex stycken. Pappa köpte dem till mig på Myrorna för något år sedan  för en alldeles jättebillig penning eftersom de hade halva priset visade det sig när vi kom dit. De är köpta tillsammans med en tung glasskål som står hemma hos dem och en tekanna i brunt som jag älskar mycket. Dricker inte så ofta ur kopparna utom någon gång när jag haft mamma och pappa på besök men de är så himla fina och någon dag ska jag ha kafferep och då ska jag duka med dem.

Så det var nog alla mina muggar tror jag. Och jag hoppas att det kommer att bli fler med ännu flera minnen.

Varje gång jag dricker ur dem tänker jag på minnet till den muggen och ler.

Och sådär igen. När man inte kan välja. Just nu saknar jag många.

Carro som är i Stockholm men snart kommer hem. Jonas och Rebecca. Fina vänner hemma som jag måste hinna träffa under jul om så för en väldigt snabb fika. Dennis som numera pluggar i Göteborg och har det alldeles fantastiskt. Men jag saknar honom här. Att prata politik och underbara författare.

Och så Erika och lilla Olivia. Mina absoluta favorittjejer i Örebro.

Men de jag saknar mest. Och alltid. När jag bor ett halvt land bort. Är min familj.

Mamma, pappa och lillasyster. Och så Daizy. Fröken katt.

Ska bli himla fint att komma hem till jul och att mysa hemma hos mamma och pappa även om det i år är mycket kortare tid än det någonsin varit. Då ska jag njuta av att vara i mitt barndomshem att sitta vid öppna spisen där pappa alltid eldar på vintern. Och klä granen tillsammans med syster. Som vi alltid gör den 23e.

Bandy med pappa och middag med släkten. Sedan ska jag åka hem och då kommer Carro tillbaka.

Och jag ska fira nyår här. För första gången.

Men först familjen. Kan knappt vänta. Och mamma kommer hit nästa vecka. En natt och sover. Vi ska handla, laga mat och prata. Sedan skjutsar hon mig till praktiken och far hem.

Och även om jag numera aldrig vill flytta hem så vill jag ha dem nära.

För det är hos mamma och pappa som man alltid känner sig som mest hemma. Där man kan vara sig själv och andas.

Min mamma och pappa. Finast i världen.

Lillhjärtat och jag innan en kväll på krogen. Vi skulle se Movits! och hon garvade åt att jag kunde alla låtarna och var mest pepp på hela stället.

Och så två av mina favoritbilder på Daizy (som råkar vara lite suddiga). Mest för att hon är så himla söt.

Jag vill så himla mycket och det spretar åt alla håll.

Men det är nog kanske så det ska vara tänker jag.

Mest av allt vill jag rädda världen. Och jag vet, men får inte skriva så för det är så pretantiöst att man smäller av. Men jag vill göra förändringar i det jag kan, i det jag brinner för.

Och naturligtvis hundra andra saker. Här är ett urval:

Jag vill bo i New York. I en våning.
Och innan dess vill jag bo i Malmö eller Stockholm. En ljus lägenhet med höga fönster som man kan sitta i. Med vita golv, vita dörrar och en öppenspis. Och stringhyllor. Med möbler från fina 50-talet och mönster ifrån -60.
Med porslin som har varit med.

Jag vill åka till Östeuropa och jobba med barn. Jag vill stoppa valjakten och jakten på hajar. Åka med Sea Shepherd och göra mitt allra bästa att hjälpa till. För jag tycker att det är viktigt. Och för att varelserna är så himla fina.

Jag vill skriva en bok. Eller två. Eller tre. Och även de spretar åt alla håll med olika ämnen och genrer.
Jag vill skriva om den gamla mannen jag såg igår. Och alla de ögonblicksblick och personer jag samlar i en liten anteckningsbok i väskan.

Jag vill resa. Se världen och testa nya saker. Se kultur. Träffa människor. Umgås.

Jobba med allt det där jag älskar. Att få skriva. Vara kreativ. Och jobba med underbara människor.
Samtidigt vill jag vara nära min familj eller i alla fall träffa dem så mycket som möjligt.

Och jag vill bli kär. I en man som är kär i mig med. Som vill hålla om mig när vi sover. Som kysser utan att stöta i tänderna. En man att dela tiden med. Att sitta tyst med. Att skratta med. Att älska.

Mest av allt vill jag när jag blir gammal kunna säga att jag har levt. 

Så var det lördag och den 10 december och idag ska ni få se vad jag har i min väska en vanlig dag, på ett ungefär.

Det tillkommer och dras bort saker hela tiden. Men just den här lördagen ser det alltså ut såhär:

Just nu har jag två paket tuggummi. Tidigare hade jag tre. Vet inte hur det blivit så men kanske eftersom jag ganska snabbt tycker att en smak är tråkig och därför varierar mig mellan olika.

• Min kalender är alltid med, även om jag dessutom har den i telefonen och datorn. Vilket brukar betyda att jag på söndagar får sätta mig ner och se till att veckan som kommer innehåller samma saker på alla så ingenting bli glömt. Kan ses som onödigt men det började med att jag inte hade min kalender med mig och skrev upp ett par anteckningar i telefonen och sen blev det bara såhär.
• Pennor. Ovanligt få pennor dessutom. Brukar ha minst fyra till. Alltid bläck. Och helst i olika färger. Det märks att jag just nu inte sitter i skolbänken.
• Och post-it. Det bästa jag vet. Har alltid ett häfte med mig i väskan och använder dem till allt. Dels för små anteckningar om allt och ingenting. Citat. Men också som bokmärke i böcker. För att markera sidor i tidningar. Skriva stödord vid pluggande och som Kom ihåg-lappar.
• Den guldfärgade portmonän har jag fått från fina Carro. Förstår ännu inte varför hon inte ville ha den själv. Men den håller mina småsaker så som snoddar, hårnålar, huvudvärkstbletter, läppglans och allt annat man kan tänkas behöva men som kommer bort i väskan annars.
• Halsbandet har jag fått av mamma. Som köpt det från frun till någon på hennes jobb. Det är väldigt fin blå färg och det är alltid med trots att det inte blir använt så ofta.
• Sen är det diverse läppsmet. Vaselin (som snart är slut och som jag egentligen inte tycker är så fräscht eftersom man måste smeta med fingrarna i det), läppstift som heter Nude Pink från Viva la Diva. Mer rött än nude skulle jag säga men ett av mina favoriter till vardags. Läppenna från Make up Store. Och mitt favoritläppglans från MAC Som jag köpte i USA och som jag längre trodde att jag hade tappat bort.
• Sedan är det diverse hårnålar, som att jag inte hade tillräckligt i den guldiga portmonä och en röd "pås-stängare". De kan man hitta överallt hos mig just nu. I väskan, i fickorna på koftor och jackor. De är super bra att försluta påsen med smörgås som följer med till förmiddagsfikat på parktiken.
• Och så en handkräm. Som helt klart måste bytas. Den är i princip helt slut.