Direktlänk till inlägg 25 juli 2011
När jag gick på gymnasiet älskade jag Evanescence.
Spelade deras skiva tills den i princip gick sönder.
Och jag dyrkade den här videon. Var nära att tacka ja till att få hennes klänning uppsydd åt mig för TVÅTUSEN kronor. Och jag försökte linda armarna på samma sätt.
Ville ha långt svart lockigt hår. Hon fick mig att vilja pierca ögonbrynet (vilket jag aldrig gjorde, tack och lov).
Jag ville av hela mitt hjärta vara lika vacker som hon.
För ett par veckor sedan spelade jag skivan igen, hittade den på Spotify.
Och den där låten satte sig på samma sätt som tidigare. Den får mig att rysa genom hela kroppen. Och jag måster erkänna att jag fortfarande älskar videon. Och klänningen är fortfarande lika vacker.
Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...
För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...