Det var länge sedan jag bloggade. Alldeles för länge sedan.

Men det har inte funnits tid. Det har skrivits uppsats vilket resulterat i ett läsande som höll i sig till sena nätter och tidiga mornar. Och allt där i mellan.

Men nu är jag tillbaka på spåret igen. Uppsatsen är inlämnad och jag har sovit.

Sovit så att min mentala trötthet har släppt greppet om min hjärna.

Men det betyder att jag inte berättat om de varma dagarna som kom. Jag har inte hunnit skriva om Johnny Depp i 3D och inte heller om min fika på parkbänkarna i centrum.

Iste och bulle. Finaste vännen och prat om allt och ingenting. Det var lite för kallt att sitta ute, i alla fall i skuggan. Så vi jagade solen. Hoppade från parkbänk till parkbänk och dinglade med fötterna. Skrattade högt och förfasade oss. Och pratade. Att det var lite kallt gjorde ingenting.

Och hon hade med sig tidningar.

  Hon hade hittat "Allt i hemmet" på en loppis och hade tänkt på mig. Numret jag fick var septembernumret från 1957 (det året och den månaden som min pappa föddes, det tyckte jag var lite fint)

Den innehöll allt. Men mest inredning. En inredning jag vill ha.

Och då hade den så himla fina reklambilder.

Tack Josefin, du är så himla rar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                        ...

Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...

Så här på söndageftermiddagen tänkte jag ge mig på att nämna mina topp fem produkter i badrumsskåpet. Har ganska mycket prylar jag tycker om men de här är de jag använder mest och som på många sätt förgyller mitt ansikte. Alla produkter är nämligen s...

   Fina vänner som ringer och pratar länge i telefon. Och man saknar så man går i bitar där man sitter på golvet lutad mot köksskåpen eftersom telefonen är döende och sladden inte räcker längre än dit. Stora snöflingor som dansar runt sig själva ...

För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...