Jag glömde ta en "det här hade jag på mig idag"-bild. Till listan.

Så det får bli imorgon istället.

Så länge, världens finaste:

Jag pratar väldigt sällan om min tro. Jag diskuterat den än mer sällan.

Jag berättar aldrig om varför jag började tro.

Men jag är kristen. Jag tror på Gud. Det är ett litet stöd och ett ljus ibland.

Jag äger två kors. Ett som jag fick i konfirmationspresent och ett som jag fick en födelsedag. Jag bär dem väldigt sällan eftersom jag inte vill diskutera och  få min tro ifrågasatt.

Jag har inget behov av att "frälsa" någon. Jag kunde inte bry mig mindre om vad du tror och inte tror.

Jag tror på en Gud som finns där för mig när jag behöver någon att luta mig mot. Som vill mig och alla andra väl.

Jag tror inte nödvändigtvis på bibeln och nej jag tycker inte att homosexualitet är fel.

Jag tror att kärleken är störst och jag tycker tanken om förlåtande är den finaste.

Jag tycker om att gå i kyrkan. Jag får ett lugn i hela kroppen av stillheten och tystnaden i en kyrka. Men jag går inte på gudtjänst så ofta som jag kanske borde för att av andra kallas kristen.

Min tro är privat. Personlig.

Så om du inte försöker övertyga mig om att jag har fel, så ska jag inte försöka övertyga dig om att jag har rätt.

Ibland är det trevligt att ha matlåda. Speciellt om man blir bjuden på kaffe efter maten och när man har trevligt sällskap.

När vi har föreläsning är det ofta för lunchen som jag kliver upp och går iväg till skolan.

För jag vill träffa och prata med mina vänner.

Speciellt när jag är sjuk och dessutom försover mig.

Men dagen i skolan var inte så lång. Vi slutade en timme tidigare än jag trodde. Det var kallt ute idag. Helt sjukt kallt.

Så när jag kom hem kokade jag mig en värmande kopp te och åt en smörgås. Läste lite bloggar och letade lite filmer att se.

Började planera middag och funderade på om det var något på teven att se.

Då ringde Emma och ville ha sällskap på stan.

Och ibland är det värt att trotsa kylan. Så det gjorde jag.

Efter att ha dragit på mig ett par extra tights över strumpbyxorna.

Och det rosa pannbandet med blomman fick värma öronen.

Vi handlade lite snabbt det vi skulle ha, och egentligen inte alls skulle ha, eftersom jag inte skulle shoppa.

Men ändå kom hem med ett torrschampo och tre ansiktsmasker.

Sedan gick vi och åt. Emma tog en pasta och jag en pizza med kantareller och fetaost. Sedan delade vi lika.

Vi skrattade högst som vanligt och pratade om allt.

Men nu är jag hemma och fryser gör jag.

Funderar på att hoppa i duschen och värma mig.

Sedan dra på mig pyjamas och krypa ner under täcket med en film.

Det vore en bra avslutning på den här dagen.

Imorgon börjar en ny.

Under kvällen har jag fått sms. I ett av dessa stod det "Sett nån ny bra film då? Vi har sett 500 days of summer (den får 4 av 5) och Flickan (den får 2 av 5)"

Arvid, jag tänkte på dig när jag startade den här kategorin "Recension".

Den första recensionen är inte en ny film men det är som jag tidigare nämnt min favorit.

(500) days of summer.

Den gjordes 2009. Av Marc Webb.

Den handlar om Tom Hansen (Joseph Gordon-Levitt), som tror att han inte kommer vara lycklig förrän han hittat sin sanna kärlek och Summer Finn (Zooey Deschanel) som inte alls tror på att kärlek existerar.

De två möts på sin arbetsplats, där man tillverkar kort.

Tom blir direkt förälskad i Summer och de inleder ett slags relation, även fast hon inte vill ha något förhållande.

En annorlunda kärlekshistoria.

Som känns mer sann än många, många andra kärleksfilmer som görs.

Det känns som att den på ett trovärdigt sätt tar upp smärtan i att inte vara älskad tillbaka.

Samtidigt som den subtilt ironiserar lite på andra kärleksfilmer.

Att jag tycker om den här filmen så mycket kan ha att göra att jag kan identifierar mig med Tom man önskar att jag var lite mer som Summer.

Dessutom är det en snygg film i det faktum att miljöerna och kläderna de har är väldigt snygga. Väldigt 60-tal på något sätt utan att egentligen vara det.

Det är snygga övergångar mellan scenerna och hoppen i tid visas genom siffrorna som räknas fram. Stämningen som kommer vara visas redan där genom färgerna på himlen och hur trädet ser ut.

Och soundtracket. Jag är helt såld på the Smiths och Regina Spector som det är.

Det gjorde inte filmen sämre att de är större delen av Soundtracket.

Jag vill se ut som hon och vara tillsammans med någon som han.

Hela livet är uppbyggt av ögonblick. Bra ögonblick, men också dåliga.

Vissa av dessa ögonblick kommer alltid att finnas i ditt minne.

Den första kyssen.

Resan till Malmö med pappa.

Den där meningen, ordet, som din mamma eller syster sa.

Den som gav dig modet och orken att fortsätta framåt.

Kanske är det den där låten som spelades just när du såg honom.

Det där ögonblicket då ni höll varandra i handen, utan att du visste hur det egentligen gick till.

Eller den stunden då du såg din morfar så ledsen på en begravning.

Vissa ögonblick kommer att finnas där bara för sekunden.

Utan att lämna något spår i minnet.

Händelser i dessa ögonblick kan komma att ändra ditt liv fullständigt.

Ibland så du inte märke det. Ibland visar det sig tydligt.

Vissa ögonblick kommer bara att finnas till.

Varje ögonblick som går. Varje händelse som sker bör man ta till vara på.

För du byter just det ögonblicket mot den tiden i ditt liv.

Ett ögonblick närmare döden.

Men också ett ögonblick rikare.

Vad är det med den här staden? Så fort jag kommer upp hit så blir jag förkyld.

Det är inte nådigt.

Har sovit i snitt tre timmar per natt eftersom jag är så täppt och tjock i halsen.

Men jag har laddat upp med frukt och grönt, Apelsinjuicen Friskus och vitlök till maten. Dessutom te med mjölk och honung.

Så nog ska man väl kunna råda bot på detta lite snabbt.

Är det någon som kan något annat husmorsknep mot förkylning?

Skulle behöva nästa bok till mitt husmorslexikon eller är det kanske boken efter det?

Nå i alla fall F som i Förkylning.

Vad tycker vi förresten om onepiece?

Jag har inte varit speciellt förtjusta i dem alls.

Lite som Foppatofflorna.

Men just nu när jag inte mår bra och fryser ser de fantastiskt mjuka ut.

Men man skulle nog mest se ut lite som en tjock bäbis.

Ett ganska passande ämne för dagen. Jag har många fina vänner men ska nämna de närmaste. De jag känt längst. De hemifrån.  De jag just nu saknar.

Först ut har vi Rebecca.

Fina, fina Becca.

Med ett hjärta av guld och ett mine som guldfisk (vi är två där, lika som bär på gott och ont). Vi tycker om vin och kaffe. På fik och bar. Vi tycker om att prata. Hon dansar inte gärna, det gör jag. Så vi kompromissar.

Ibland det ena, ibland det andra. Vi har båda svårt att få saker att bli av.

Vilket inte hjälper att vi alltid lyckas bo lång ifrån varandra och jag saknar henne.

Men när vi ses då är det som att vi inte varit ifrån varandra alls.

Nu planerar vi två resor. En där jag ska åka ner till henne och en där hon ska komma upp hit. Vi håller tummarna, men känner också varandra väl.

Längtar tills vi ses!

Sedan har vi Jonas.

Mer som en bror än som en vän.

Han räknas naturligt till en av familjen.

Ibland ses vi inte på ett helt år och jag saknar honom allt som oftast.

Det är tur att det finns msn eftersom vi är otroligt dåliga på att svara både på sms och på samtal.

Det har blivit lite vår grej det där.

Utan att han själv vet om det är Jonas ett av de största stöden jag har i mitt liv. Det räcker lite att han smsar eller skriver en rad på msn.

Något vardagligt om ingenting. För jag vet att han finns där.

Som en riktig vän ska vara.

Och vi ska ta en kaffe, nästa gång jag kommer hem. Om jag så ska komma till ditt jobb och bjuda dig Jonas!

Sist, men långt ifrån minst, är Erika.

Fina, söta och roliga Erika som jag träffade i Örebro när vi pluggade.

Som jag funkade så otroligt bra med. Lika på rätt sätt.

Tänker fortfarande ibland på vår efter-tenta-pizza och disney-film och ler.

Det var tider det.

Nu har Erika världens underbaraste dotter. Olivia.

Jag må vara partisk men hon är den sötaste man kan se.

Så fort jag kommer hem försöker jag ta mig i alla fall en gång till Örebro för att träffa de två över en fika, en lunch på vårat favoritfik eller en shoppingtur.

Lycka till imorgon Erika, det kommer att gå utmärkt!

Vänner, den familj du själv väljer.

Kom just innanför dörren. Är konstigt nog inte speciellt trött. Så jag sitter här och ska skriva om min dag.

Den började med att jag tog sovmorgon. Länge. Det var ju runt -28 grader ute.

Så jag insåg redan kvällen innan att det nog inte skulle bli mycket gjort idag.

Varför inte låta sig ligga kvar i sängen en stund längre då?

Vid halv 12 klev jag i alla fall upp. Och gjorde frukost. Med mycket kaffe eftersom jag tänkte sitta länge och njuta av lördagen. Vilket jag gjorde.

Tänkte svara på lite mejl, skriva lite saker som jag har att göra till skolan och ta tag i allt det där jag har skjutit lite på.

Men fastnade istället i en film, Nowhere boy.

En film om John Lennons uppväxt.

Så mycket film som jag sett på senaste tiden borde jag kanske skriva recensioner. Kanske kommer det, kanske inte.

Vid fyratiden tog jag i alla fall tag i mitt liv. Jag hoppade i duschen. Drog igång middagen, sminkade mig och valde ut en av mina klänningar, strumpbyxor och tights. För ska man gå in till staden och det är kallt ute men man vägrar ha jeans, då får man klä sig varmt på annat sätt.

Strax efter sju satt jag på ett fik och drack öl men finaste Dennis och Johanna.

Vi skrattade högst av alla och pratade om allt mellan himmel och gjord.

Vid kl 22 bröt vi upp och gick hem.

Jag visste att min klass hade en liten get together. Och tänkte att jag kunde svänga förbi dem en stund.

Jag hann hem innan jag fick tag på dem.

Men jag är å andra sidan inte den som är den så jag tinade upp hemma en stund och gav mig sedan hemifrån på nytt.

Väl där pratades det om allt möjligt. Det planerades middag, gjordes upp kontrakt om träning och utgång.

Vid kvart i ett bestämde tre, som sedan blev två, av oss att vi skulle gå ut på krogen.

55 min innan stängning betalade jag och Erik 80kr var och gick in.

Väl värt kan jag tycka såhär i efterhand.

Vi träffade många vi kände och många vi inte kände.

Vi dansade som dårar. Och skrattade.

Sedan gick vi på Max.

Nu är jag alltså hemma igen, i mitt varma kök.

Där jag trivs som bäst.

Imorgon är en ny dag med nya händelser.

Dagen har visst redan börjat men jag är inte riktigt med ännu.

Hoppas er dag varit bra.