Jag har skrivit hela dagen.

Jag borde läsa. Och ändå sitter jag här så många gånger.

Pratar med fina mamma och väntar på att syster ska ta sig hem så vi kan skypa.

Och jag funderar på att baka. En kopp kaffe och muffins eller kokos-toppar vore ju inte helt fel såhär på kvällskvisten. Med kurslitteratur som ska läsas och tv senare på kvällen. Sen kan de frysas in till något oväntat (eller väntat) besök och tillfälligt sug på kvällfika.

Det låter inte helt fel måste jag säga själv. Lite som en plan.

Men först, som alla studenter måste när det är pluggning på G, ska här tas tag i disken.

Har ni något bra muffinsrecept?

"Most days of the year are unremarkable.

They begin, and they end with no lasting memories made in between.

Most days have no impact on the course of a life""

Hittade en nya tröja idag.

Så otroligt varm och mjuk.

I en ljuvlig skogsgrönfärg.

Som man kan ha både till leggings och jeans.

Men det kostade 400kr.

Så, behålla eller lämna tillbaka?

(skärpet har ett par år på nacken. Minns inte ens var det var jag köpte det.)

Jag ska åka till Ryssland i april. Det ska bli fantastiskt spännande.

Det är ett av de länder som jag intresserar mig mest för här i världen.

Har länge varit intresserad av de länder som ingick i Sovjetunionen och hur de gått för dem sedan muren föll. Men jag har aldrig tidigare besökt något av dem.

Så det här ska bli fantastiskt.

Så filmen, den film som tog mig kanske två veckor innan jag faktiskt såg.

Av en eller annan anledning.

District 9.

Är inte mycket för SciFi-filmer. Nog har jag sett ett antal men det brukar inte vara mitt första val. När jag dessutom, just när jag slagit på filmen får höra, av en kompis och vi har i princip så långt ifrån samma filmsmak man kan komma, att det är bra film. Då sänks mina förhoppningar avsevärt (Ledsen J men du skulle känna precis samma sak om det visade sig att du just såg en film, du inte visste så mycket om, som jag råkar gilla. And you know it!)

I alla fall. Den var bra. Förvånansvärt bra. Hade lite svårt för allt blod och hur tydligt det var när folk blev skjutna (men det är väl å andra sidan lite av Peter Jacksons specialitet vad jag förstår) och när det var som värst var jag faktiskt tvungen att pyssla med datorn samtidigt. Nu kan jag säkerligen vara känsligare än många andra på den punkten (jag skulle till exempel aldrig få för mig att se Saw-filmerna och är väl egentligen inte så överdriver förtjust i krigsfilmer av samma anledning). Jag gillar inte våld.

Men bortsett från det, var det en ganska annorlunda film om utomgjordingar. En film som inte gjorde dem till ett hot mot oss på samma sätt som annars brukar vara, även om personerna i filmen nog ville ha oss att tro det. Det var också ett intressant grepp att ha den gjord som en dokumentär även om jag tycker att de tappade det lite halvvägs in i filmen. Vilket, utifrån handlingen, kanske inte var helt konstigt.

Den behandlade rasism på ett sätt som inte var sådär störande tydligt som det kan vara ibland. Då det tar över hela filmen. Bra budskap som man kunde ta till sig utan att det kändes tjatigt med andra ord.

Slutligen grät jag hysteriskt. Skakade på huvudet åt mig själv och undrade hur jag blev så blödig. Men att jag faktiskt brydde mig så mycket om delar av karaktärerna i filmen är ändå ett gott betyg. Framförallt sen kärlekshistorien, som i min värld ofta är ganska viktig i en film som i övrigt är relativt utan hopp och ljus, gick rätt förlorad och man fick ingen egentlig chans att lära känna dem som par.

Den får en stark 3 av 5 av mig.

Hemma för lunch. Tänkte bara logga in lite snabbt och skriva en snabb hälsning.

Såg District 9 igår. Egentligen inte alls min typ av film och ändå grät jag 1/3 av den. Vad är det för fel på mig? När blev jag så här blödig?

Ska försöka mig på att skriva ner vad jag tyckte om filmen även fast jag är fruktasvärt kluven. Nåväl. Dags att fixa inför skolan. Det är ganska kallt ute men skolan skiner. Det känns lite vår i luften.

Hörs senare fina ni. Hoppas ni har en fantastisk dag!

God morgon. Eller ja, god eftermiddag.

Ute strålar solen. Jag har just tagit mig upp ur sängen som var alldeles för varm och skön för att lämna på hela förmiddagen.

Gjort frukost, tänt ljus och ska äta min frukost/lunch uppkrupen i soffan under alla mina filtar. Jag tänker se film, trots det fina vädret, och bara mysa hela dagen idag.

Det är söndag.

Min helg har varit ljuvlig. Den har varit rolig.

Med helt fantastiska människor som ska ha många tack för att de gjorde helgen så trevlig.

Igår var det schlagerfest hos Dennis. Fina Dennis, men de orättvist snygga benen.

Emma var där. I prickig klänning och nyklippt hår. Och Johanna. Kvinnan med den snyggaste stilen och coolaste sättet. Där var också två fina tjejer som jag inte känner, som jag bara hälsat på tidigare.

Vi såg Melodifestivalen.

Jag är inte den som älskar den tävlingen, men med trevligt sällskap, som kommenterar alla bidrag.

Och dessutom med ett bidrag som man enbart kunde skratta till, börjar den här tävlingen bli riktigt bra.

Jag har popcorn över hela köksgolvet. Jag dricker juice ur en lilla-My mugg.

Det var fest. I min lägenhet. Igår.

Man vaknar till en diskbänk med flaskor och burkar. Det står glas lite överallt. Och men ler. Vem drack vad? En Smirnoff-Iceglasflaska står på mitt skrivbord. Bara den. Ensam med öl-burkarna och vinflaskan som enda sällskap. Vem drack den?

Lite malplacerad men ändå lite fin där den står.

Fina människor satt i min soffa. Letade låtar på Spotify och hängde i köket.

Pratade om allt. Skrattade och svängde lätt till musiken.

Sedan gick vi ut, nästan hela gänget.

Dansade, pratade och träffade fina människor.

Bland annat fina Josefin.

Det var Fredag.

Men nu börjar jag om. Musiken poppar. Naglarna målas. Kläderna är framme.

Jag är seg. Men är det schlagerfest så tackar man inte nej.

Vi ses imorgon hjärtan. Ha en fantastisk kväll!