En vecka har gått här i Murmansk.

Staden har visat sig i alla dess väder. Första dagen var det grått och regnade.

Jag kallade det evighetsregn eftersom det höll på hela dagen varje minut.

Det var dimmigt och staden såg inte alls speciellt trevlig ut.

Sen kom solen. Och lös upp några av våra dagar. Sol gör livet så otroligt mycket lättare.

Sedan var det snö. Men inte speciellt mycket och inte speciellt länge heller.

Och nu haglar det. Eller kanske regnar det igen.

Och det blåser. Min kontaktstudent menade att just det är konstant i den här staden. Jag tror honom.

Jag har fått många intryck. Det var mycket som jag hade trott och ändå inte alls. Det är en stad med många olika sidor. Och den upphör aldrig att förvåna mig.

Jag har börjat kunna tyda delar av texter. Har börjat förstå vissa tecken och ofta kan man gissa sig till resten.

Har kunnat beställa mat på restaurang utan att hon kunde engelska och jag än mindre kunde ryska.

Det är bara att peka och använda sig av kroppsspråk. Och rätt har det blivit varje gång.

Vi har bytt boende en gång. Idag för att vara exakt. Det blev bra.

Vi var lite orolig.

Just nu sitter vi i varsin säng med datorerna i knät och hörlurarna i öronen.

Jag lyssnar på Carina Berg och Daniel Breitholtz podcast. Och försöker att inte skratta högt. Vad min rums kompis lyssnar på, det vet jag inte.

Tidigare såg vi film. För jo idag orkade vi inte göra något mer.

Utan vi kröp in i rummet och var sådär tråkiga. Och I like it!

Imorgon ska jag göra min sista intervju.