"Most days of the year are unremarkable.

They begin, and they end with no lasting memories made in between.

Most days have no impact on the course of a life""

Jag ska åka till Ryssland i april. Det ska bli fantastiskt spännande.

Det är ett av de länder som jag intresserar mig mest för här i världen.

Har länge varit intresserad av de länder som ingick i Sovjetunionen och hur de gått för dem sedan muren föll. Men jag har aldrig tidigare besökt något av dem.

Så det här ska bli fantastiskt.

Hemma för lunch. Tänkte bara logga in lite snabbt och skriva en snabb hälsning.

Såg District 9 igår. Egentligen inte alls min typ av film och ändå grät jag 1/3 av den. Vad är det för fel på mig? När blev jag så här blödig?

Ska försöka mig på att skriva ner vad jag tyckte om filmen även fast jag är fruktasvärt kluven. Nåväl. Dags att fixa inför skolan. Det är ganska kallt ute men skolan skiner. Det känns lite vår i luften.

Hörs senare fina ni. Hoppas ni har en fantastisk dag!

God morgon. Eller ja, god eftermiddag.

Ute strålar solen. Jag har just tagit mig upp ur sängen som var alldeles för varm och skön för att lämna på hela förmiddagen.

Gjort frukost, tänt ljus och ska äta min frukost/lunch uppkrupen i soffan under alla mina filtar. Jag tänker se film, trots det fina vädret, och bara mysa hela dagen idag.

Det är söndag.

Min helg har varit ljuvlig. Den har varit rolig.

Med helt fantastiska människor som ska ha många tack för att de gjorde helgen så trevlig.

Igår var det schlagerfest hos Dennis. Fina Dennis, men de orättvist snygga benen.

Emma var där. I prickig klänning och nyklippt hår. Och Johanna. Kvinnan med den snyggaste stilen och coolaste sättet. Där var också två fina tjejer som jag inte känner, som jag bara hälsat på tidigare.

Vi såg Melodifestivalen.

Jag är inte den som älskar den tävlingen, men med trevligt sällskap, som kommenterar alla bidrag.

Och dessutom med ett bidrag som man enbart kunde skratta till, börjar den här tävlingen bli riktigt bra.

Jag har popcorn över hela köksgolvet. Jag dricker juice ur en lilla-My mugg.

Det var fest. I min lägenhet. Igår.

Man vaknar till en diskbänk med flaskor och burkar. Det står glas lite överallt. Och men ler. Vem drack vad? En Smirnoff-Iceglasflaska står på mitt skrivbord. Bara den. Ensam med öl-burkarna och vinflaskan som enda sällskap. Vem drack den?

Lite malplacerad men ändå lite fin där den står.

Fina människor satt i min soffa. Letade låtar på Spotify och hängde i köket.

Pratade om allt. Skrattade och svängde lätt till musiken.

Sedan gick vi ut, nästan hela gänget.

Dansade, pratade och träffade fina människor.

Bland annat fina Josefin.

Det var Fredag.

Men nu börjar jag om. Musiken poppar. Naglarna målas. Kläderna är framme.

Jag är seg. Men är det schlagerfest så tackar man inte nej.

Vi ses imorgon hjärtan. Ha en fantastisk kväll!

Jag och fina fröken Josefin har varit och shoppat.

Många fynd blev det. Mycket fint som nu ligger på sina rätta platser i min lägenhet. Vissa har inte fått sitt slutgiltiga användningsområde bestämt.

(Bildet kommer.)

Vi fyllde en hel kundvagn med saker. Skrattade och uppmuntrade till mer shopping.

Det var ju tur att hon hade bil.

Dessutom hann vi med en fika på kåren först.

Fantastisk dag med andra ord.

Nu blir det till att krypa i säng med kurslitteratur och läsa till jag somnar.

Jag tittade aldrig på lägenheten innan jag tackade ja. 

Hade köpt, ärvt och tagit med möbler jag redan hade utan att se hur den såg ut. Bara tog dem för att det var sådant jag tyckte om. Men jag hade tur, den var fin.

En tvåa med ganska litet kök.

Fyra dörrar gjorde att man kunde gå runt, runt. Bra när familjens katt var på besök.

Sovrummet var ljust, med dörr till den ganska stora balkongen, å andra sidan fanns där en balkongdörr till, i vardagsrummet. Hela ena väggen var bara garderober. Många var det. Vilket var bra för jag fyllde dem alla med kläder och fick ändå ha en låda under sängen där sommar och vinter växlades.

Det gjorde att sängen fick stå mitt i rummet. Snyggt. Men inte helt behagligt om man vill ha ryggen fri.

Nej, mitt favoritrum i min lägenhet var vardagsrummet.

Med den gröna soffan, det vita skrivbordet och Billybokhyllan med lampa.

Ja och så läsfotöljen i hörnet.

Musik spelades alltid i det i det här rummet. Och det luktade allt som oftast äpple från doftljusen på soffbordet.

Vi satt ofta i den där soffan mina vänner och jag.

Oavsett vad planen för kvällen var.

I det lilla köket stod mitt köksbord tryckt mot väggen under fönstret. Det fick bara plats två stolar.

Det bästa med köket var att det nästan alltid, oavsett tid på dygnet, luktade kaffe. Min kaffebryggare har alltid gått varm och som sann student blev det ofta sena nätter med skolarbete. Vilket betydde att det inte var sällan som den där kaffebryggaren gick varm även då.

Om det snart var tenta kunde man, i min lägenhet på ca 40kvm, hitta gula post-it-lappar lite överallt. Men framför allt på väggen ovanför skrivbordet. Små lappar med stödord, sidhänvisningar och annat nyttigt att komma ihåg.

När det blev sommar och varmt spenderades större delen av dygnet på balkongen. Vi åt glass, pluggade eller bara satt och solade. På mina två överblivna köksstolar med en tredje som ett litet bord. Där det relativt ofta stod en, två eller tre koppar kaffe.

Eftersom jag alltid lät balkongdörren stå öppen under de dagarna, blåste det så där fint i mina vita gardiner och golvet precis innanför dörren blev varmt av solen.  

Vi var i skolan. Vi gjorde det vi kunde.

Sen gav vi upp.

Gick till stan och tittade på när Jennifer fick håret klippt.

Och jag ville också klippa mig. Jag älskar att gå till frisören.

Älskar att få håret tvättat, klippt och fixar.

Jag tycker om när de stylar det med produkter som luktar sådär gott som inte produkterna man har hemma riktigt gör.

Om jag gick till frisören så ofta som jag vill skulle jag inte ha något hår kvar och inga pengar heller för den delen.

Sedan gjorde jag pastagratäng. Den goda. För jag ska ha matlåda imorgon.

Sedan kom fina, rara, fantastiska Josefin över på fika.

Fast hon fick middag också. Min pastagratäng.

För man kan inte bara leva på mina cupcakes.

Även om man skulle kunna tro att jag gör lite det just nu.

Hon är fin fröken Josefin. Och jag önskar att jag kunde komma ihåg kameran när hon är här.  Men det gör jag aldrig.

Vi pratade och pratade. Klockan tickade på. Alldeles för fort.

Och jag hade så många ord. Allt blev inte sagt. Som vanligt.

Vi är så olika och lika på samma gång.

Och hon hade ett Omsk-ur