God morgon.

Ser ut att bli en vacker höstdag i ledighetens tecken.

Men först långfrukost och en film till det.

Sämre kan man ha det.

Sen ska jag hoppa i kläderna. Ta tag i disken och kanske dammsuga.

Vädra för att få in höstdoften lite. Och ut och gå en sväng på det.

Men mest. Mest ska jag njuta av att vara ledig.

Födelsedagsredogörelse kommer om en stund.

Det känns lite som att hela jag går på Stand by i veckorna.

Jag lever för helgen.

De senaste veckornas helger har varit magiska.

Så magiska att jag inte kan få nog. Har aldrig haft det så galet, roligt, omtumlande och fantasiskt som jag har haft de senaste helgerna.

Jag drömmer om vackra kläder. Jag älskar när mina vänner kommer till mig och vi äter, skålar i vin och gör oss i ordning tillsammans. Det är som om man börjar leva just där och då. Som om man tills dess låg och sov i en djup dvala.

I jämförelse med mina helger är verklighetens veckor grå och tråkiga. Och redan på söndagkväll längtar jag till nästa helgs magi.

För jag kan inte få nog! Magin i en sen fredagsnatt är min drog.

Godmorgon hjärtan!

Sitter i skolan och väntar på Carro.

Vi ska plugga. Är här innan henne för engångsskull. Känns lite ovanligt.

Så istället för att börja har jag nu gjort allt annat. Facebookat. Läst DN. Kollat mina favoriters bloggar. Och tittat på människor.

Jag har svarat på lite mejl också. Men det var så försvinnande få denna gång att det knappt räknas.

Det är ganska kallt ute just nu. Men himlen är blå och solen lyser. Det är en fantastisk höstdag och vad ska jag göra? Sitta i skolan och försöka få pluggandet gjort. Kanske inte vad jag hade valt om jag hade kunnat välja något annat.

Kväll. Hemma hos mig. Med en kopp te.

Ljus. TV och bra musik (ja på samma gång)

Funderade på att se film på min nya DVD-spelare.

Men nu är det lite sent kan man tycka.

En dag med många känslor.

Lite av allt. Och väldigt blandat.

Vänner. Vänner är nog det absolut viktigaste man har.

Fina. Rara. Omtänksamma vänner. Som ser. Vet. Förstår.

Som kommer med fina och värmande ord. När man behöver dem som mest.

Som ger ett dygn när man behöver. Inte mer.

Som skickar ett sms om att de tänker på en. När man har motgångar.

Som tycker att man är fin som man är.

Som kramas när man ses.

Som jag längtar efter när vi inte ses.

Det är mina vänner. Min älskade vänner. Det och så mycket mer.

Min Favoriter. Oavsett vad.

Ibland. Ibland är det enda man behöver. Ett rop på Facebook.

En inbjudan.

En varm sjal och en tanke; att tvättid, det kan vi ta en annan gång.

En vän. Med te och ljus. Med värme.

Samtal i timmar och ingen blick på klockan. Tiden blir ofta sen då.

När man sitter och pratar om just allt och ingenting. Men händerna värmandes på koppen med varmt te.

Det är då man cyklar hem i höstkylan. I mörkret, där stjärnorna syns så bra.

Vid den här tiden på natten. Helt ensam i stillheten.

Fast man ska upp ganska tidigt imorgon.

Men det är värt det.

På alla sätt och vis.

Mycket händer. Tiden försvinner.

Det som var en vecka känns som en månad.

Vilken dag är det idag? Vilken dag var det egentligen igår?

Ska vi ses?

Tankarna flyr. Oron gnager.

Klackarna i taket och vinet i glasen.

Skratten. Hoppet. En smörgås i mörkret. Ett ljus på diskbänken. Ensam.

Nya skor. Nästan.

Ny tröja. Party!

Finaste flickorna. Leenden. En hand tar min. Håller hårt.

Skola. Kalendern fylls. Bäddad säng. Tankar på andra håll.

SMS. Kaos.

Håller om dig. Vill inte släppa.

Blundar. Andas. Din doft.

Nytvättat.

Te i blommiga koppar. Djupa samtal till sena natten. 

Flum om allt möjligt. Bullar.

Och så film. Fina kläder.

Nya livsfilosofi.

Leva. NU.

och vad ska det betyda då...?