Jag har hittat min kamera!

Som jag trodde var snodd...

Det visade sig att jag hade gömt den.

På ett så smart ställe att jag inte själv mindes var.

Nu ligger batteriet på laddning och snart är jag redo att dokumentera saker och ting igen.

Ibland är det bra att storstäda. Att ta en fredag hemma.

Eftersom jag ska ut imorgon. Och jag är trött efter att saker och ting som hänt.

Men nu blir det sen middag. Eftersom den glömts bort mitt i allt.

Sen ska här färg kordineras kläder.

jag har fått virus på min dator. Så illa att jag fick panik och ringde pappa.

Min dator har sedan i lördags legat avstängd på mitt skrivbord. Samtidigt som jag smider planer för att köpa mig en ny. En Mac.

Utan dator känner man sig helt handikappad.

Kan inte kolla mejl. Inte facebook (okej kollat den via mobilen då och då).

Och inte läsa alla mina favoritbloggar.

Men underbara, fantastiska Carro har lånat mig hennes gamla dator.

Så nu sitter jag här igen. Och njuter.

Njuter i fulla drag av musik. Bloggar. Msn och att kunna hålla koll på mina mejl.

Är henne evigt tacksam och lovar här med att bjuda på middag, när det passar henne bra, som tack. (ja det igång både kaffe och glass efter)

Imorgon ska jag få hjälp att få bort viruset och mor och far har lovat att ringa apple åt mig om en nya dator.

Den här veckan har alltid gått i ett. Har varit mycket att göra. Hela tiden.

Så istället för att gå ut igår, som var planen köpte jag och Carro kladdkaka och såg på tv hela kvällen. Var så otroligt trött både mentalt och fysiskt så jag tror jag somnade till tre gånger i henne soffa. Men det var mysigt.

Nu har jag sovit nära 12 timmar och är redo att ta tag i allt igen.

Tänker mig en tur till stan. Diskning. Och ikväll kanske lite festligheter.

I min nya, fina klänning.

http://www.blinksoflife.com

Har sovit hos Carro nästan hela dagen.

Jag, Matilda och Carro.

För ingen av oss ville sova ensam.

Har ont i hela kroppen.

Vet inte om jag ångrar det.

Fast det gör jag egentligen inte alls.

Hade en helt fantastisk kväll igår. Med musik, dans och fantastiska människor.

Jag levde där och då. Tänkte inte på någon annat.

Kanske blev det en aning för mycket alkohol. Inte för att jag mådde dåligt.

Tvärt om.

Men det tog mer än vanligt att ta sig dit.

Vi gick ut sent, sent.

Kanske ville vi inte lämna förfesten överhuvudtaget. Egentligen.

Men vi hade kul. Dansade ännu mer och sen, vid klockan två, gick vi på Max.

Vilket jag faktiskt inte tycker om. Och denna gång mindes jag och köpte inget.

Tröttheten växte och du, du hade ont i din fot.

Fast det fick jag inte bekymra mig om.

Men det gör jag ändå. När du inte vet.

Fredagens magi var tillbaka. Jag ville att den aldrig skulle ta slut.

Men tillslut gick vi hem hela gänget.

Och jag, jag tycker om när du inte tänker.

Den har länkats till tidigare. Men just nu --- bra.

Bättre än då.

Därför spelas den återigen. I bakgrunden.

För det första hade jag förbjudit alla mina vänner att planera in ett stort firande av mig.

Men dagen började med att älskade mamma och pappa ringde och sjöng för mig. (Fick födelsedagspresenterna från dem och mormor och morfar i helgen, när mamma och pappa var upp och hälsade på.)

Sedan åt jag frukost inlindad i en filt i soffan och bara myste innan det var dags att ta sig till skolan.

Där blev jag grattad av alla mina fina vänner och en del som jag inte ens hade räknat med.

Caroline, min fina, underbara vän, gav mig en påse godis med en hemlig lapp som värmde mitt hjärta.

Min födelsedag gick ganska mycket i pluggandets tecken. Men ändå hann jag bli bjuden på fika två gånger. Och njuta av trevligt sällskap.

Dessutom fick jag välja en bok på Akademibokhandeln. Jag valde "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Och köpte mig själv ett frågespel i födelsedagspresent.

Sedan ringde min fina syster. Min underbara vän Erika och så mormor och morfar.

Och ja just ja, vi gick fyra varv på Clas Ohlsson. I jakt på Silvertejp att laga min dammsugare med. Tejp vi inte hittade förrän vi frågade. Och då fanns det en hel hylla med bara tejp.

Det var det roligaste någonsin.

Jag kunde inte sluta skratta.

Och så blev det spontanbesök på bio. Det är det bästa som finns! Älskar bio och älskar spontan-bio. Med popcorn.

Det blev "Dinner for schmucks". Helt rätt film för den kvällen och fantastiskt värd.

Vi skrattade högt. Som alltid.

Vi skrattade faktiskt högst när det enda andra sällskap som var där,

Bestående av två äldre personer kanske 70+ och två yngre personer,

reste sig upp och gick efter halva filmen.

De äldre var kanske inte riktigt rätt målgrupp för just den filmen.

Och vi blev helt ensamma i biosalongen, vilket nog var roligast av allt.

Sedan gick jag ensam hem. Med ett leende på läpparna.

Det var rätt kallt och mörkt. Men fantastiskt stjärnklart.

Jag tycker om att se på stjärnor. Och andas in den kalla höstluften.

Om det är något som rensar tankarna och ger en lugn så är det just det.

Så med detta långa inlägg vill jag tacka alla fina människor för gårdagen.

Och framför allt Caroline som känner mig väl nog att veta hur hon ska göra min dag fantastisk.