Det finns många platser jag vill besöka innan jag dör.

Det är Paris och Moskva och Aten. För att se kultur och historia. För den politiska kopplingen.

Det är Washington DC och Skottland. Det ena för konspirationerna och det politiska i platsen och det andra för det gröna landskapet.

Det är Nya Zeeland efter flera år av Sagan om ringen-nörderi.

Överlag är det många filmer som får mig att vilja resa till olika platser i världen.

Men den plats som jag har bestämt mig för att jag måste till innan jag dör.

Trots att det är hyfsat svårt att ta sig dit.

Och trots att mamma inte alls vill att jag ska dit. Antagligen inte pappa heller.

Vitryssland. Eller Belarus som jag vill säga.

Denna sista diktatur i Europa. Det svarta hålet i Europas stjärnkarta.

Någon sa till mig (eller om jag läste det i någon bok) att om du vill se hur det var i forna Sovjetunionen.

Åk till Vitryssland.

Många i min närhet tittar på mig som om jag vore helt från vettet. Helt oförstående i hur man kan välja en sådan plats.

Jag har velat besöka det här landet sedan jag skrev min uppsats i Statskunskapen. Eller det var nog redan innan dess. När några vänner från den tiden besökte landet.

När de berättade om det styrelseskick som råder och de "äventyr" de varit med om.

Med KGB och annat. Då brann mitt hjärta på ett sätt som de inte brunnit tidigare. För ett land i auktoritärt styre som ingen runt omkring tycks veta om. Som ingen i min närhet tycks bry sig om. En blind fläck. Ett land som ingen ser.

Jag har en tendens att skrika mig blodig om Vitryssland.

Både för de som vill höra men kanske ännu mer för de som inte vill. Vill så gärna sprida kunskapen. Lyfta någons blick. Få någon att reagera med samma kraft som jag själv.

Hittills har det inte gått. Och jag inser att jag kommer behöva ta mig till det landet ensam.

Tills dess fortsätter jag läsa mitt tummade ex av boken Vitryssland: 89 millimeter från Europa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                        ...

Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...

Så här på söndageftermiddagen tänkte jag ge mig på att nämna mina topp fem produkter i badrumsskåpet. Har ganska mycket prylar jag tycker om men de här är de jag använder mest och som på många sätt förgyller mitt ansikte. Alla produkter är nämligen s...

   Fina vänner som ringer och pratar länge i telefon. Och man saknar så man går i bitar där man sitter på golvet lutad mot köksskåpen eftersom telefonen är döende och sladden inte räcker längre än dit. Stora snöflingor som dansar runt sig själva ...

För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...