Ytterst sällan, man skulle till och med kunna säga aldrig, skriver jag om politik och saker som händer i samhället. Speciellt inte när det är ett ämne som alla andra skriver om och har åsikter runt.

Inte för att jag inte är intresserad. För intresserad är jag.

Utan det är ett fullt medvetet val eftersom jag diskuterar rätt mycket om de ämnena i övrigt.

Men just nu känner jag att jag ändå måste göra ett undantag.

Det hela handlar om Ola Lindholm och hur han har behandlats av tidningarna och av polisen.

Jag tycker att det är vedervärdigt. Överlag har jag väldigt svårt för hur pressen beter sig under drev som  går. Hur en människa inte kan få en sekunds sinnesro och hur man som journalist inte kan ha i tankarna hur resten av familjen mår. En familj som i allt är oskyldig. Det finns inget konsekvenstänkande överhuvudtaget.

Och nu skulle nog antagligen ett antal av mina klasskompisar oberopa konsekevsneutraliteten. Det lilla fina ord som säger att journalister ska publicera utan att tänka på koncenkvenserna.

Jag har blivit uppfostrad till att veta att allt man göra har konsekvenser på ett eller annat sätt. Och att man alltid ska avväga värdet mot konsekvenserna.

Alltså kommer det även påverka allt jag gör i livet inklusive de texter som jag kommer att skriva. Det är naturligt.

Jag vill inte bli en "skandal"-journalist.

Men det tycks inte Expressens journalister ha uppfostrats med. För hur kan man inte ta med konsekvenserna i ständigt trakasseri. Och vad det gör med Ola Lindholm och hans familj. Hur man kan på det sättet dömma en människa utan att han dömts av en domstol. För han är inte dömd. Det är fortfarande en utredning.

Och på vilket sätt kan detta vara av allmänt intresse? Överhuvudtaget känns det ju som att det enbart är Ola Lindholm, hans arbetsgivare och hans familj som borde vara intresserade av detta. Ola Lindholm är nämligen ingen vi valt till att representera oss i viktiga beslut. Han har heller inte mördat någon, inte heller har han förgripit sig på barn och dessutom har han inte tagit droger i teve. Så argumentet att detta ska skada barnen borde därför också kunna förkastas som argument.

Nej den här typen av journalistik är ingenting som är min dröm. Och jag drömmer verkligen om att bli journalist och jag vill skriva om samhället och jag vill skriva om makthavare.

Men jag vill inte tälta utanför deras dörr och trakassera dem på det här sättet.

Jag vill inte förknippas med det slaget av journalistik.

Och när jag tänker efter, ur ett rent journalistik synvinkel, borde detta skada yrkets rykte snarare än något annat. Man beter sig som gamar och man framställer sig själv som de "onda". För inte känner jag att jag tar Expressens sida i detta. Nej jag hejjar på Ola Lindholm.

Av hela mitt hjärta hoppas jag att han får upprättelse. Och av hela mitt hjärta hoppas jag att Ola Lindholm är oskyldig till de anklagelser som står mot honom.

 

pappa

10 maj 2011 07:12

Fantastiskt bra skrivet gumman! Moral och eftertanke är inte skvallerjournalistens signum i dagens mediavärld så det känns befriande att du håller flaggan högt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                        ...

Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...

Så här på söndageftermiddagen tänkte jag ge mig på att nämna mina topp fem produkter i badrumsskåpet. Har ganska mycket prylar jag tycker om men de här är de jag använder mest och som på många sätt förgyller mitt ansikte. Alla produkter är nämligen s...

   Fina vänner som ringer och pratar länge i telefon. Och man saknar så man går i bitar där man sitter på golvet lutad mot köksskåpen eftersom telefonen är döende och sladden inte räcker längre än dit. Stora snöflingor som dansar runt sig själva ...

För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...