Så filmen, den film som tog mig kanske två veckor innan jag faktiskt såg.

Av en eller annan anledning.

District 9.

Är inte mycket för SciFi-filmer. Nog har jag sett ett antal men det brukar inte vara mitt första val. När jag dessutom, just när jag slagit på filmen får höra, av en kompis och vi har i princip så långt ifrån samma filmsmak man kan komma, att det är bra film. Då sänks mina förhoppningar avsevärt (Ledsen J men du skulle känna precis samma sak om det visade sig att du just såg en film, du inte visste så mycket om, som jag råkar gilla. And you know it!)

I alla fall. Den var bra. Förvånansvärt bra. Hade lite svårt för allt blod och hur tydligt det var när folk blev skjutna (men det är väl å andra sidan lite av Peter Jacksons specialitet vad jag förstår) och när det var som värst var jag faktiskt tvungen att pyssla med datorn samtidigt. Nu kan jag säkerligen vara känsligare än många andra på den punkten (jag skulle till exempel aldrig få för mig att se Saw-filmerna och är väl egentligen inte så överdriver förtjust i krigsfilmer av samma anledning). Jag gillar inte våld.

Men bortsett från det, var det en ganska annorlunda film om utomgjordingar. En film som inte gjorde dem till ett hot mot oss på samma sätt som annars brukar vara, även om personerna i filmen nog ville ha oss att tro det. Det var också ett intressant grepp att ha den gjord som en dokumentär även om jag tycker att de tappade det lite halvvägs in i filmen. Vilket, utifrån handlingen, kanske inte var helt konstigt.

Den behandlade rasism på ett sätt som inte var sådär störande tydligt som det kan vara ibland. Då det tar över hela filmen. Bra budskap som man kunde ta till sig utan att det kändes tjatigt med andra ord.

Slutligen grät jag hysteriskt. Skakade på huvudet åt mig själv och undrade hur jag blev så blödig. Men att jag faktiskt brydde mig så mycket om delar av karaktärerna i filmen är ändå ett gott betyg. Framförallt sen kärlekshistorien, som i min värld ofta är ganska viktig i en film som i övrigt är relativt utan hopp och ljus, gick rätt förlorad och man fick ingen egentlig chans att lära känna dem som par.

Den får en stark 3 av 5 av mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                        ...

Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...

Så här på söndageftermiddagen tänkte jag ge mig på att nämna mina topp fem produkter i badrumsskåpet. Har ganska mycket prylar jag tycker om men de här är de jag använder mest och som på många sätt förgyller mitt ansikte. Alla produkter är nämligen s...

   Fina vänner som ringer och pratar länge i telefon. Och man saknar så man går i bitar där man sitter på golvet lutad mot köksskåpen eftersom telefonen är döende och sladden inte räcker längre än dit. Stora snöflingor som dansar runt sig själva ...

För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...