Så fantastisk passande ändå. Eftersom jag ändå hade tänkt skriva något fint som tack för hjälpen med bloggen.

Syskon. Jag har ett. Camilla. Eller Millis som hon heter för mig.

Fina, fina Millis som har hjärtat av guld.

Som storasyster har jag sett henne växa upp och bli stor.

Något som länge var svårt att förstå. 

För mig var hon sju år länge.

Tror det ändrades på riktigt först förra året när hon flyttade hemifrån.

Vi är så olika. Men så lika ändå.

Jag är fantastiskt stolt över min syster.

Hindren hon har haft i skolan med sin dyslexi.

Ändå tar hon sig igenom alla åren i skolan.

Går ut med riktigt bra betyg från gymnasiet och pluggar nu på universitet.

På andra sidan landet.

Rara, söta, omtänksammaste syster. Jag saknar dig.

Vi ses om en vecka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                        ...

Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...

Så här på söndageftermiddagen tänkte jag ge mig på att nämna mina topp fem produkter i badrumsskåpet. Har ganska mycket prylar jag tycker om men de här är de jag använder mest och som på många sätt förgyller mitt ansikte. Alla produkter är nämligen s...

   Fina vänner som ringer och pratar länge i telefon. Och man saknar så man går i bitar där man sitter på golvet lutad mot köksskåpen eftersom telefonen är döende och sladden inte räcker längre än dit. Stora snöflingor som dansar runt sig själva ...

För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...