Direktlänk till inlägg 20 januari 2011
Jag pratar väldigt sällan om min tro. Jag diskuterat den än mer sällan.
Jag berättar aldrig om varför jag började tro.
Men jag är kristen. Jag tror på Gud. Det är ett litet stöd och ett ljus ibland.
Jag äger två kors. Ett som jag fick i konfirmationspresent och ett som jag fick en födelsedag. Jag bär dem väldigt sällan eftersom jag inte vill diskutera och få min tro ifrågasatt.
Jag har inget behov av att "frälsa" någon. Jag kunde inte bry mig mindre om vad du tror och inte tror.
Jag tror på en Gud som finns där för mig när jag behöver någon att luta mig mot. Som vill mig och alla andra väl.
Jag tror inte nödvändigtvis på bibeln och nej jag tycker inte att homosexualitet är fel.
Jag tror att kärleken är störst och jag tycker tanken om förlåtande är den finaste.
Jag tycker om att gå i kyrkan. Jag får ett lugn i hela kroppen av stillheten och tystnaden i en kyrka. Men jag går inte på gudtjänst så ofta som jag kanske borde för att av andra kallas kristen.
Min tro är privat. Personlig.
Så om du inte försöker övertyga mig om att jag har fel, så ska jag inte försöka övertyga dig om att jag har rätt.
Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...
För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...