Direktlänk till inlägg 20 januari 2011
Under kvällen har jag fått sms. I ett av dessa stod det "Sett nån ny bra film då? Vi har sett 500 days of summer (den får 4 av 5) och Flickan (den får 2 av 5)"
Arvid, jag tänkte på dig när jag startade den här kategorin "Recension".
Den första recensionen är inte en ny film men det är som jag tidigare nämnt min favorit.
Den gjordes 2009. Av Marc Webb.
Den handlar om Tom Hansen (Joseph Gordon-Levitt), som tror att han inte kommer vara lycklig förrän han hittat sin sanna kärlek och Summer Finn (Zooey Deschanel) som inte alls tror på att kärlek existerar.
De två möts på sin arbetsplats, där man tillverkar kort.
Tom blir direkt förälskad i Summer och de inleder ett slags relation, även fast hon inte vill ha något förhållande.
En annorlunda kärlekshistoria.
Som känns mer sann än många, många andra kärleksfilmer som görs.
Det känns som att den på ett trovärdigt sätt tar upp smärtan i att inte vara älskad tillbaka.
Samtidigt som den subtilt ironiserar lite på andra kärleksfilmer.
Att jag tycker om den här filmen så mycket kan ha att göra att jag kan identifierar mig med Tom man önskar att jag var lite mer som Summer.
Dessutom är det en snygg film i det faktum att miljöerna och kläderna de har är väldigt snygga. Väldigt 60-tal på något sätt utan att egentligen vara det.
Det är snygga övergångar mellan scenerna och hoppen i tid visas genom siffrorna som räknas fram. Stämningen som kommer vara visas redan där genom färgerna på himlen och hur trädet ser ut.
Och soundtracket. Jag är helt såld på the Smiths och Regina Spector som det är.
Det gjorde inte filmen sämre att de är större delen av Soundtracket.
Jag vill se ut som hon och vara tillsammans med någon som han.
Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...
För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...