Direktlänk till inlägg 14 januari 2011
På väg hem gick jag och funderade på vad jag skulle skriva om dagens ämne.
När jag gick hemifrån tidigare idag hade jag skrivit en mening:
”vad är kärlek?”.
Efter den stod pekaren bara och blinkade.
Det cyniska i mig vill säga att kärlek enbart är något som filmer och musik skapat. Något som egentligen inte finns och som väldigt få kanske tror att de upplever. Men romantikern i mig slåss ganska bra och tankar om den där pirrande känslan som man får när man är kär gör sig påmind. Aldrig mår man så bra som när man är kär i någon.
Kärlek är att inte kunna sluta tänka.
Att få ett leende på läpparna när han kommer på tal.
Att bli sådär larvigt glad när ni ses.
Kärlek är att tycka om någon just som den personen är.
Att aldrig kunna sluta prata om honom med dina vänner.
Kärlek är att veta att du alltid har någon att ringa oavsett om du vill något eller inte.
Kärlek är de små smsen. Den lilla blinkande smileyn på slutet som du inte kunde sluta analysera i början, och pirret i läpparna efter att ni stått länge i kylan och kysst varandra.
Kärlek är den där längtan efter att få sova hos honom. Bara sova. Med hans armar runt dig och värmen från hans kropp så nära. Att veta att när du vaknar på morgonen kommer han fortfarande vara där. Nära och varm.
Kärlek är det där meddelandet du skrivit längst bak i ett block. Inte för att någon ska se. Allra minst Han. Du måste bara få ur dig det.
”Jag älskar dig”
Ingenting gör så ont som kärlek. Om den inte är besvarad eller om man förlorar den.
Rent allmänt kan kärleken göra dig tokig. Mentalt störd som vi kallar det.
Den kan få hjärtat att stanna och tårarna att rinna fler nätter än du själv känner är rätt.
Kärlek är känslan av att du aldrig kommer hitta någon annan.
Att du inte vill hitta någon annan.
Citerar en låt i en film:
”Love makes us act like we are fools
Throw our lives away, for one happy day.”
Kärleken är den där låten, som du inser att du aldrig mer kommer kunna lyssna på om han inte vill ha dig. Om han lämnar dig.
I mitt fall är det Adele - Make you feel my love.
Låten som spelades sista gången som Han var här.
Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...
För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...