"Death must be so beautiful.

To lie in the soft brown earth, with the grasses waving above one's head, and listen to silence.

To have no yesterday, and no tomorrow.

To forget time, to forgive life, to be at peace."

Igår var det spelkväll hos fina Josefin.

Med många trevliga individer att dela kvällen med.

Vi spelade Geni. Och vilka genin vi var sen.

Det var otroligt jämt in i det sista.

Och roligt.

Vi drack glögg och julmust.

Åt lussebullar och skumtomtar.

Skumtomtar som man visst ska värma i micron har jag lärt mig nu.

Då blir de sega, knapriga och goda. Alla konsistenser i ett.

Och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket i hela mitt liv.

Vi spelade julmusik. Tog bilder (hade självklart glömt ta med kamera).

Och skrattade ännu mer.

Pratade. Skämtade.

En fantastiskt trevlig kväll med andra ord.

Och uttrycket "låna" har fått en helt ny innebörd sen igår.