Direktlänk till inlägg 15 november 2010
Jag viker ner mig. Erkänner mig besegrad.
Jag kan inte länge säga mot.
Jag drar på mig mysbyxorna. De mjukaste, mest slitna.
Tar bort dagens smink.
Drar duntäcket och kuddarna från sängen och bäddar med dem i soffan.
Förbereder med vatten i karaff, lägger sockorna som mormor stickat på golvet nedanför soffan och placerar mobilen på ljudlös på soffbordet.
Sedan bäddar jag ner mig framför halvåtta hos mig och startar min vila.
Påriktigt. (Eller i alla fall i två dagar)
För nu ska jag bli frisk!
Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...
För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...