Ibland. Ibland är det enda man behöver. Ett rop på Facebook.

En inbjudan.

En varm sjal och en tanke; att tvättid, det kan vi ta en annan gång.

En vän. Med te och ljus. Med värme.

Samtal i timmar och ingen blick på klockan. Tiden blir ofta sen då.

När man sitter och pratar om just allt och ingenting. Men händerna värmandes på koppen med varmt te.

Det är då man cyklar hem i höstkylan. I mörkret, där stjärnorna syns så bra.

Vid den här tiden på natten. Helt ensam i stillheten.

Fast man ska upp ganska tidigt imorgon.

Men det är värt det.

På alla sätt och vis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                        ...

Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...

Så här på söndageftermiddagen tänkte jag ge mig på att nämna mina topp fem produkter i badrumsskåpet. Har ganska mycket prylar jag tycker om men de här är de jag använder mest och som på många sätt förgyller mitt ansikte. Alla produkter är nämligen s...

   Fina vänner som ringer och pratar länge i telefon. Och man saknar så man går i bitar där man sitter på golvet lutad mot köksskåpen eftersom telefonen är döende och sladden inte räcker längre än dit. Stora snöflingor som dansar runt sig själva ...

För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...