Direktlänk till inlägg 26 maj 2010
och jag längtar hem. Hem till min familj. Hem till mina vänner.
Mina vänner som hör av sig. Som ringer och ber mig kommer med.
Som aldrig låter mig känna mig ensam. Vänner som får mig att skratta och som får mig att aldrig vilja gå hem.
Mest av allt saknar jag min bästa vän. Min bästa vän som jag smsar när något gör mig ledsen. Som jag ringer när någonting går bra. Och som jag fikar med varje gång både återvänder samtidigt till vår hemstad. Till samma fik. Men med olika människor omkring oss. Då pratar vi länge. Som om orden aldrig vill ta slut.
Idag saknar jag det. Idag vill jag ingenting annat än att åka hem.
Men istället sitter jag med min dator, en kopp te och den gråa himlen utanför.
Det är väldigt tyst här. Inser det också. Har inte skrivit på nästan en månad. Detta beror på att jag funderat mycket över den här bloggen på senaste tiden. Till och från och nästan hela tiden. Jag vill göra om. Har lite tankar och funderingar. S...
För någon dag sedan på morgonen slog jag som vanligt igång datorn och klickade runt på alla de bloggar jag läser, samtidigt som jag åt frukost och drack den första koppen te av många. Mina dagar just nu räknas inte i timmar utan antalet tekoppar som ...